England stärker finalförväntningarna

Engelsk fotbollspress är ytterst ambivalent. Stolt och kladdigt nationalistisk vid seger men alltid kritisk ifall ”landet” inte vinner. Man blir hyllade för en medelmåttig segermatch mot Wales men sågade för att man inte kan utnyttja sin stora och imponerande överlägsenhet mot Ryssland och Slovakien.

Tillbaka till det här med de ”sex bytena” som enligt Aftonbladet och The Guardian ”backfire”, d v s  misslyckades. Här är Aftonbladets dräpa, tycker att ifall man kritiserar måste man tala om vad Roy gjorde för fel, inte enbart konstatera att han gjorde fel för att laget inte gjorde mål. Den sortens kritisk är fullkomligt meningslös. Menar Robbie Savage verkligen att han t ex borde startat med Harry Kane som varit helt värdelös i en och en halv match? Tycker att Roy motiverar besluten väldigt bra här.

Man skapar 28 avslut mot Slovakien men gör inga mål – är det Roys fel? Nej!

Tog han ut fel spelare – nej troligtvis inte. Alla forwards och offensiva mittfältare som Rooney fick spela och brände chanser. I det här fallet tycker jag Roy gjorde helt rätt (tillskillnad ifrån de två tidigare matcherna).

Fotbollsjournalistik är ingen vetenskap men den måste bygga på andra grundvärden än enbart resultatet och oron för att inte slicka den allmänna opinionen i röven (ursäkta språkbruket).

Jag tycker faktiskt att det som skett i Englands grupp talar för dem. Det är en lång turnering, sätter man alla chanser i första matchen ( Danmark -86 är väl bästa exemplet) slutar det nästan alltid med att man inte sätter chanserna i senare matcher mot bättre motstånd – det behöver inte vara negativt det som England genomgått i gruppspelet. Ta till exempel Italien som varje gång de är riktigt bra börjar med en besvikelse. När Italien nu slog Belgien var det närmast ett bevis på att de kommer åka ut tidigt, fast kanske inte just nu i gruppspelet. Att gå vidare från en fyralagsgrupp med Sverige och Irland 2016 klarar även ett alltför tidigt formtoppat Italien.