Många svenska fotbollssupportrar ondgör sig nu över FC Barcelona och Lionel Messi. Till viss del är det berättigat. Barças kampanj om att man skall stödja en miljardär som nyss dömts till villkorligt fängelse för grovt skattebrott är stötande, speciellt som den för tankarna till fb-kampanjer för att stödja offren för olika terrorhandlingar. Det förvånar mig att klubbens mediestrateger kan fatta så olyckliga, ja rent utav korkade beslut.
Det är inte heller troligt att Messi varit helt ovetande om vad hans pappa gjort med hans pengar. Så dissa gärna men varför detta blinda hat och förakt?
En vän till mig, tillika ungdomsförfattare av bland annat väldigt bra ungdomsböcker om fotboll, skriver på fb att Barça är en vidrig klubb och han nu skall börja hålla på en annan klubb i Spanien. Han väljer mellan Atletico, Malaga och Espanyol.
Mest håller han naturligtvis på Hammarby och jasägarna som återfinnas bland hans fb-vänner, tävlar om invektiven. ”Barca” är verkligen vidriga, värsta klubben av alla. Många passar även på att hylla klubben i deras hjärta, Hammarby.
Det är inte Hammarbys ”fel” att man byggt Tele2 Arena men ifall man som supporter moraliserar över andra klubbar och kallar dem vidriga bör man nog först titta sig i spegeln…
Speciellt som klubben man kallar vidrig (och inte ångrar sig över ordvalet) är en medlemsägd klubb med egen stadion och lever utan bidrag från varken staden, regionen eller (speciellt inte) den spanska staten. Och, ja den har stora skulder till banker, regionala TV-bolag och andra men inte till vård, skola och omsorg – vilket man måste slå fast att stora delar av den svenska idrottsrörelsen har.
Ifall man nu älskar en klubb som under hela sin existens levt på olika kommunala och statliga bidrag, som under decennier utgjort en skattemässig morän och tack vare direkta pengar som av politiska skäl inte går till åldringar och barn utan indirekt till väldigt mediokra fotbollsspelare – ska man då moralisera över hur andra klubbar finansierar sin verksamhet, enskilda spelares skattemoral?
Är det här hatet och föraktet från vanligtvis sansade och omdömesgilla människor, är det just inte ett utslag av Supporterjante? Att man så fort man får chansen passar på att officiellt uttrycka sitt hat mot en klubb som är framgångsrik idrottsligt och ekonomiskt relativt rik och samtidigt framhålla Hammarby och svensk idrott som ett moraliskt föredöme?
Lämna ett svar