Maxtiotår

I svensk idrott råder ingen likhet inför lagen.

Söta, trevliga och blonda Johanna Larsson får åka till OS. Hon är rankad 82:a i världen. Troligtvis består OS-singeln endast av 32 deltagare men eftersom Johanna lär vara sämst eller bland de sämst rankade får hon säkert möta en av favoriterna i första omgången. Jag ska inte svära på det men jag kan inte minnas att Johanna Larsson någonsin vunnit någon match i en stor turnering. Jag kan ha fel men fakta är att hennes ranking bygger på att vinna en match eller två i små turneringar mot mediokert motstånd.

På samma sätt försöker svensk tennis boosta hjälpa Johanna Larsson i Båstadsturneringen. Där är hon seedad åtta trots att två tjejer har betydligt lägre ranking än vad hon har men ändå efter, eller inte alls. Genom att Johanna seedas åtta möter hon i första omgången den svenska tvåan vilket garanterar en svensk i åttondelsfinalen. Jag tycker det här, riggad lottning, är problematiskt ur ett moraliskt rättvise perspektiv. Svensk tennis tycker det uppenbarligen inte.

I ljuset av tennisens ( inte Johannas) moral och dess gräddfil förstår jag många andra idrottares bitterhet. I ljuset av att svensk fotboll haft problem att över huvud taget få ihop en trupp med spelare som ville vara med förstår bitterheten hos många av de som åtminstone håller hög europaklass men nu får stanna hemma. I fall man skulle ranka alla fotbollsspelare finns det män i det svenska truppen som inte tillhör de 2000 bästa i världen.  Ändå ska de till OS och larva sig.

Naturligtvis borde man lägga ned herrturneringen i OS – det är en handikappturnering utan glans och talang. Naturligtvis borde inte heller Johanna Larsson få åka till OS.