Världens bästa cykelbok

Få sporter erbjuder så bra litteratur som cykling.  Fast cykling är ju inte endast vansinnigt krävande sport utan även en genial mekanisk konstruktion som många av oss andra använder, vardagligen.

Fascinationen av att dels trampa, dels ett nördigt intresse för själva cykeln, dess historia och mest marginaliserade uttryck skildrar Johan Tell i sin underbara uppslagsbok ”En Cyklo Pedi” (Norstedts). Recenserar den nu för Gota-gruppens sju tidningar men texten skrev redan vid starten av Tour de France. Grämer mig lite att semestervikarierna på BT struntade i min rekommendation av att publicera den på den franska nationaldagen – då Touren hade målet på Mont Ventoux men tvingades stryka den sista halvmilen för att det blåste alltför mycket…

Dessutom cyklade jag med CK Fix i Nordvästskåne i tisdags och det blåste så jävla mycket att jag och min stora cykel och ganska upprätt ställning gjorde att jag bokstavligen gick in i väggen och vurpade när klungan tvingades tvärnita för en gammal man och hans nästan herrelösa bil. Reagerade långsamt och fel på grund av tröttheten men bar en Hövding – alla som tvivlat på dess funktionalitet har nu fått ett bra exempel på motsatsen.

Ps Den vulgära kritiken mot cyklister som omanliga, halvanorektiska män i lycra verkar ha anammats av Word Press ordbehandlingsprogram som automatiskt ändrar cykling till kyckling…