Hur bra fotbollstränare är egentligen Pia Sundhage?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Sverige vinner OS-finalen i kväll. Det skulle förmodligen betyda väldigt mycket för svensk damfotboll och fotboll generellt i Sverige. Förra gången svenska damlandslaget inte gjorde fiasko var det likadant – om fotboll totalt okunniga men kända personer kunde inte nöja sig med resultatet på planen utan föreslog att Pia Sundhage skulle bli förbundskapten för herrlandslaget. Även människor som har bra betalt för att tycka om fotboll ville se Pia coacha Zlatan!

Facebook strömmar nu över av hyllningar och journalisten som frågade om hon trodde hon ”var kapabel/hade möjlighet att träna män?” hånas och förlöjligas. Själv tycker jag det var en full adekvat fråga som möjligtvis hade kunnat formuleras annorlunda eller är tagen ur en annan kontext. När jag påpekar detta och några andra fakta hånas naturligtvis även jag som okunnig, indirekt kvinnohatare med mera.

Det bästa argumentet för frågans berättigande är Pia själv. När hon tillträdde såg hon till att den allra första träningsmatchen gick mellan Sveriges bästa tjejer och AIK:s b-juniorer till pojkar en rå och kylslagen marskväll. AIK vann enkelt, med 3-1 tror jag.

Pia gjorde så för att en gång för alla avväpna damfotbollsromantikerna, de välkända experter i akademiska och feministiska kretsar som hävdar att damfotboll är bättre än herrfotboll (se Moa Svan eller damfotbollsprofessorn i Umeå). Pia, Nilla och några andra i A-landslaget var då så tydliga på den punkten att de vägrade medverka i Moa Svans hyllningsbok.

Pia ville med träningsmatchen tydligt markera att det inte går att jämföra herr- och damfotboll. Jag tror hon var ganska nöjd med resultatet för det visade att tjejerna har långt kvar. Tjejernas bakgrund är inte olik den som de 16- och 17-åriga AIK-na hade. Det borde inte finns några avgörande skillnader i träningsintencitet och annat mellan 16-åriga pojkar och 25-åriga proffs i PSG, Lyon och Wolfsburg. Åtminstone inte till pojkarnas fördel. Ändå är alltså skillnaden väldigt stor.

I våras träningsspelade ett av Europas bästa klubblag, Rosengård, mot HIF:s P-15 lag och fick stryk med två, tre bollar.

Utan att gå in på alla fiaskon, problem och konflikter som Pia Sundhage inte lyckats hantera  på och utanför planen (och vems fel det varit) – varför skulle damfotbollstränare vara så oerhört mycket bättre än damfotbollsspelare? När det nu som Pia bevisat är så stora skillnader mellan herr- och damfotboll?

Jag tror att Pia Sundhage är skittrött på att vara svensk förbundskapten och vill vidare i karriären innan det är alltför sent. Hon tror att genom ett OS-guld, genom att svära och vara kaxig kommer herrfotbollsklubbar på elitnivå vilja och våga att anställa henne. Jag säger inte att hon har fel men jag tror inte heller att resultat skulle bli bättre än det blev en kall, ogästvänlig marskväll på Skytteholm.