Bois och bortasupport

Att åka ut mot Bois i cupen, samma dag CL-slutspelet lottas, accentuerar problemet med Allan Kuhn – den av press och supportrar så hyllade tränaren efter segern på hemmaplan mot ett numerärt reducerat bottenlag.

På en kompis fb-väggfrågar sig någon hur MFF kunde dippa så mycket – de var ju ”galet bra mot Jönköping”.

Problemet är väl just detta att de inte var galet bra mot J Södra och förmodligen inte så usla mot Bois som resultatet visar. Men att fotbollsjournalister och supportrar för länge sedan gjort gemensam sak och endast bedömer resultatet, och de som gör mål. Det kan tyckas lite infantilt men det är just på den här nivån elitfotbollsprestationer bedöms.

Att pressen gör det förstår jag – de ska sälja tidningar/klick eller saknar verktygen (utbildning/tid/utrymme) att verkligen förstå och självständigt analysera spelet. Det mest fascinerande är istället att tusentals fans kan åka så mycket och så långt när de lika väl kunde stannat hemma och avvaktat resultatet på mobilen eftersom det verkar vara det enda som betyder något. Ja förutom veckoransonen av trygghet, social samvaro, öl, att genom att skräna och sjunga få känna sig stolt, bekräftad. Att få känna sig som en vinnare, då tillfälle ges.

Fotbollsexperterna på Helsingborgs Dagblad drog på stort häromdagen då ett mycket ungt och oerfaret HIF utklassade Gnosjö i cupen. Personligen har jag svårt att anamma ”WOW-känslan” i det här fallet men jag förstår behovet av positiva nyheter.

Ps Det största problemet med förlusten är att MFF går miste om hyfsat träningsmatchmotstånd sent på försäsongen. De får åka över bron istället. Under förutsättning att de vinner allsvenskan – men det finns faktiskt inget annat. Jag kan inte se hur de skulle kunna förlora, allsvenskan.