När fotboll verkligen gäller något, och spelarna är bra – då är det fantastisk underhållning. Min landslagsskeptiska inställning fick en tvåfotare på ankeln i går. När det är så här bra känns det som en ära, bara att få titta. Köpte för övrigt en månadsprenumeration på ”D” för 79 :- och då ingår visst Zweite Bundesliga också!
Italien som inte förlorat en kvalmatch på 12 år, mot ett Spanien ute efter revansch för det svidande EM-nederlaget. Båda hade nya tränare och det höll på att avgöra matchen till Spaniens fördel.
Äntligen spelade Spanien med en hög press och varierat anfallsspel. Med Julen Lopetegui som coach blir det ömsom långa bollar i djupled och ömsom en masa väggspel. Spanien hade 71 procent av bollinnehavet i första halvlek och spelade emellanåt väldigt, väldigt vackert. Tyvärr fick fel spelare (typ Iniesta) ofta avsluten vilket väl berodde på att Italien är bra på att försvara sig. .
Med förre Torinocoachen Ventura såg det ungefär ut som när han coachade i klubben där Pontus Jansson så sällan spelade: oerhört defensivt, trångt, lågt mittfältet och en hopplöst ensam forward. Efter Buffons miss i 55:e började Italien försöka spela offensivt. Spanien borde kontrat in ytterligare mål men lika gärna kunde Italien vunnit på tilläggstid efter den sena och felaktigt blåsta straffen på Ramos.
Nästa lika sevärt var Sveriges först 20 mot Estland i U21-kvalmatchen. Många bra individuella prestationer men även en del frågor. Varför vägrade Tankovic så ofta släppa ut bollen på Pa Konate? Varför får inte Kristoffer Olsson spela i sitt danska mellan botten och mittenlag Midtylland? Kan man ha en ordinarie keeper som aldrig får spela A-lagsfotboll i Nottingham Forest i the Championship? Ska bli väldigt spännande på måndag i ”finalen” mot Kroatien.
Lämna ett svar