Föraktet mot Zlatan

Läste Johan Cronemans krönika om Zlatan och sportmedia i DN igår och delade den på fb:

”Tio år av uppdämd kritik mot Zlatan släpps plötsligt ut”.

Reaktionen kom snabbt. Mina äldre sportjournalistikvänner (på riksplanet) reagerar med tvivel och misstro. Inte mot krönikan i sig utan kritkem vände sig mot budbäraren personligen: ”trött på Cronemans förakt mot svensk sportjournalistik”. Ett par av dessa äldre herrar, bara äldre herrar, förlöjligade Cromenan. De hade slutat läsa honom, han var dålig, usel och hade alltid fel. ”En fjant”,typ.

Jag såg studioinslaget Croneman refererar till och överraskades av att Erik Niva närmast darrade av indignation och moraliserade över Zlatans uselhet. Han gick långt över gränsen. Zlatan hade en halvlek då inget fungerade men att låta den få helt avgörande betydelse för hans nuvarande kvalité som fotbollsspelare var löjligt överdrivet. Det vore som att ifrågasätta Nivas enorma fotbollskunskaper för att han gör en dålig, enskild matchanalys. Viasat hade också hittat nån blogghaverist till supporter vars vrede och hat fick symbolisera hela Englands uppfattning att Zlatan aldrig borde ha få spela i United. Så känslan av att vissa svenska fotbollsexperter som följt Zlatan i alla år nu hämnas genom att dissa hans insatser på planen är väldigt stark.

Tre av de mest inflytelserika fotbollsexperterna i svensk sportjournalistiks början av 2000-talet: Radiosportens Ralf Edström, Viasats Glenn Hysén och Svenska Dagbladets Jan Maillard missade aldrig en chans att få tala om hur usel Zlatan var. Först var han talanglös och dålig. När han bevisade motsatsen var han en fara för svensk fotboll eftersom hans spelstil och uppträdande var så osvenskt. Den trion förekom Jimmie Åkessons Zlatankritik med sju, åtta år .

Vad gäller Croneman är det klart man blir dissad ifall man ifrågasätter den heliga sportjournalistiken och dess präster. Läste precis Ulf Stenbergs Stenmarksbok: han var både DN:s reporter och Familjen Stenmarks bäste vän och medierådgivare. Bosse Petersson citerar Bosse Hansson som både var Public Service-TV:s expert på allsvenskan och AIKs: presschef. Blott historia? Olof Lundh beskriver i sin bok hur hela ”pressdrevet” slickar SvFF och Zlatans skor och när han själv ifrågasätter eller blir i ifrågasatt av de på podiet sitter alla kollegorna lydigt tysta. Ingen vågar ta hans parti, ingen står upp vid hans sida.

Tack Johan Croneman och DN  för att ni vågar påpeka några av bristerna i svensk sportjournalistik.