Själv är Sepp sist i raden…

Det har skrivits många böcker om Sepp Pionteks fenomenala danska herrfotbollslandslag. Den senaste såg jag Sepp själv presentera på den danska bokmässan i Köpenhamn i november. Sepp, han är ganska gammal och trött numera, kommer sist i raden, han som egentligen borde varit först. Men han är, eller var, varken den sortens människa, ledare eller tysk som ville tjäna pengar på att lämna ut det förtroende som spelarna visat honom. Tills nu när preskriptionstiden verkar ha gått ut och han själv med relativ must och inlevelse på sin grumliga tyskdanska från intervjuscenen berättade alla de historier och skrönor som redan valsat runt i 20-25 års tid.

Vi nedanför scenen, alla vi män i åldern 50-80 år applåderade lite kärleksfullt. Nästan hovsamt, likt inför en äldre statsman från anno dazumal. Han är värd det, denne tränarikon och hans fyrkantiga ansikte.

För det här är gammal historia – man påminns om det när den norske mittbacken i kvalmatchen  mot Danmark i Parken heter Aage Hareide …

Smyth, Eriksen, Gibbons bok  ”Danish Dynamite” (Pintxo)  är tyvärr en av de allra sämsta, skriven på engelska för en internationell publik och nu efter några år oerhört slarvigt översatt till svenska. Jag hade svårt att förstå varför den gavs ut då, jag har ännu svårare att förstå varför den ges ut på svenska nu.

Riktigt varför man översatt den framgår inte av boken. Den tillför inget nytt, är inte speciellt välskriven och har detta engelska perspektiv på saker som för oss exotiska skandinaver bara kompliceras eller verkar löjligt. För övrigt tycker jag generellt sett att ett svenskt förord skulle passa bra in i Pintxos alla översättningar av internationella sportboksklassiker. Nästan alla de andra håller för övrigt hög kvalité men en förklaring till varför här och nu hade höjt böckernas värde och aktualitet.