Hatet som fotbollsjournalistiskt självmål

Vi är många som hatar Red Bulls Leipzigs framgångar. Vi kan ju inte hata spelarna, tränarna och inte ens klubben eftersom det inkluderar så många och så mycket men de och dess framgångar är en symbol för en orättvisa. Den kan jag enbart bemöta med hat, eller förakt.

För moralister som Erik Niva (det är en komplimang f ö ) är detta viktigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att jag saknar ett ”varför”. Varför är RBL så bra, tabellmässigt? Klubbens stora framgångar var till en början förståeliga eftersom man spelade på en så låg nivå men nu – som topplag i Bundesligan utan några stjärnor, hur klarar de det?

Medan matchen fortfarande var jämn försöker jag scouta dem. Det är, med parentes för att det är 20 minuter på en dataskärm,  inte helt olikt Janne Anderssons landslag.  Defensivt såg det ut som 4-5-1 men de var duktiga på att synka sin höga press: när de gjorde det och hur de gjorde det. De försvarade centrerat och släppte ofta kanterna – vilket Bayern utnyttjade. Hemmalaget anföll i princip aldrig i mitten utan tog sig ned till kortlinjen och slog bollar därifrån.

Så RBL styrka är organisationen, den kollektiva taktiken och viljan. Det sista är extra intressant eftersom fotbollsromantiker gärna vill tro att ”köpelag” har sämre lagmoral. Och här har du, inte enbart ett köpelag utan en hel köpeklubb, som är mer motiverade än konkurrenterna och har en starkare sammanhållning. Vilket romantikerna talar tyst om, tror jag.

Kan denna starka lagmoral delvis bero på att de är så illa omtyckta – att det är RBL mot världen och att dessa unga, okända spelare växer var det?  Hatet som energidryck!!!

Ps De har en uppenbart svag punkt – han som inte är en del av organisationen och det starka kollektivet på samma sätt – målvakten. Han känns inte så bra men han klarar sig hyfsat då de spelar ett så kompakt försvar. Vill RBL utvecklas är det nog i första hand där de ska förstärka