Vem tar chansen idag?

Landslagspremiär och det mest intressanta är väl målvakterna – de har inte ha kunnat hålla upp med bollträningen som t ex Saman Ghoddos säger sig ha gjort, till Fotbollskanalen.

Så låt oss hoppas att målvakterna tycker januariturnén är viktigare än Ghoddos gör. Inte minst eftersom detta är en av de få chanser de någonsin kommer få att visa upp sig i A-landslaget (Ghoddos räknar säkert med många fler chanser men ställer sig i intervjun frågande till varför inte andra elitklubbar upptäckte honom tidigare). Detta aktualiserar indirekt även problemet med den svenska målvaktsstandarden generellt – varför upptäcker ingen deras eventuella kvalitéer? Varför är inte svenska målvakter, till skillnad från tex danska och norska, intressanta för större klubbar på kontinenten? Vad krävs för att Robin Olsen, Patrik Carlgren och eventuellt någon annan ska ta nästa steg?

Den av de tre på turnén som har störst utvecklingspotential är i mitt tycke utan tvekan Andreas Linde, från Rydebäck (och Molde). 23-åringen fick ingen speltid bakom Pär Hansson i HIF och manager Henrik Larsson valde sedan Superettanmålvakter istället för Linde. Har knappt spelet i norska ligan på två säsonger men fick hastigt och lustigt en OS-biljett. Där var han utmärkt på gränsen till sensationell. Har också en internationell kropp som ytterligare höjer potentialen. Sägs nu fått garantier att bli ny förstemålvakt i Molde, när hans norske kollega sålts till Brügge. Linde är mest spännande av de målvakter som tagit ut till turnén.

28-årige Peter Abrahamsson är en habil allsvensk målvakt, kanske på den övre halvan kvalitetsmässigt. Han har hög lägstanivå, har petat Christoffer Källqvist  i klubblaget och känns stabil, Kanske lite väl stabil. Jag har jag en känsla av att han är lite kortväxt eller inte tillräckligt vig men det kan vara en schimär. Jag förmodar att Peter är mer för att han är trygg och rutinerad. Samtidigt kan en sådan här tillfälle lyfta honom i karriären. Den stora skillnaden mellan en medioker elitmålvakt och en stabil landslagsmålvakt är ofta enbart erfarenheten och den mentala styrkan.

20-årige Tim Erlandsson stod i slutet av U21-kvalet och gav ett blandat intryck. Är man tredjemålvakt i ett lag i mitten av League Championship så är man antingen på rätt plats eller på helt fel plats. Han har i alla fall inte Patrik Carlgrens kvalitéer. Det har å andra sidan inte heller alternativet Anton Cajtoft men mycket kan hända de kommande sex månaderna.

Personligen hade jag gärna sett Östersunds Aly Keita här. Visserligen är han 30 år nu men han har bara varit elitmålvakt i ett halvår. Hans tränare i Östersund verkar inte ha hundra förtroende för honom men jag tycker han har kanske högst potential i hela allsvenskan och med den stora smidiga kroppen kan Keita utvecklas och bibehålla internationell klass i ytterligare minst fem år. Fast då krävs att han får tillfälle att utvecklas. Tränare Graham Potter verkar inte inte riktigt ha lagt märke till det jag tycker mig vara ganska övertygad om att ha sett – en målvakt med enorm potential.

Vad jag hoppas av dagens match är först och främst en bra målvaktsinsats men också en målvakt som i media efteråt berättar vad han tycker och tänker. Jag tror att en målvakt blir bättre ifall hen är socialt och medialt tränad. Jag tror du växer i målet ifall du växer i allmänhetens och medias perspektiv. Tar plats, vågar ta plats. Så jag önskar mig en både visuellt och verbalt helgjuten insats i det svenska målet i dag.