Brexitfotbollen kostar Chelsea bortapoäng

Grymt globala fotbollsföreningen Chelsea tappade poäng på Turf Moor. I det 90 + tilläggstidstungt snöblandade slagregnet över den 134-åriga idrottsplatsen vann inte de chica serieledarna från London. ”De där andra” (Gary Cahill+ tio utlänningar och en kortväxt, närmast anorektisk italiensk manager som snart inte längre är välkomna i EPL) ägde första halvlek men kämpades brutalt ned, både moraliskt och fysiskt av ett Burnley med engelske managern Sean Dyche, åtta engelsmän, en skotte plus  två irländska ”hedersengelsmän”.

Skotten och irländarna kommer nog Burnley tvingas se sig i stjärnorna efter med början säsongen 2018-19 men resten kan säkert bilda ett stabilt topplag i EPL var det lider. Lider riktigt ordentligt.

På den romantiska gräsmattan, inte direkt lerig men klart sämre än seriens andra underlag, tacklade Burnley sig friskt och frejdig till sina 28:e av 30 möjliga hemmapoäng.

Det kunde faktiskt blivit full pott så den knäskadade crybabien till mittback helt oförklarligt missade bollen i början av andra och gav Burnley ett friläge. Hemmaspelaren kände sig dock lite ovan i situationen ( med boll under kontroll i motståndarnas  straffområde) och beslöt att chansa med en överraskande  bakåtpassning som dock inte överlistade belgaren med det lustiga utseendet i londonburen.

Hade matchen, och det speciella avslutet, genomförts i Italien hade de förmodligen blivit föremål för en juridisk mututredning för serieledarna hade i andra halvlek inte ett enda avslut på mål. Alltså inte ens en bakåtpassning.

Vad gäller Pedros ledningsmål i femte minuten var det ett bra exempel på hur frustrerande Burnley egentligen upplever detta att ännu tvingas spela euro-liknande fotboll. Trots att man var fler försvarare än anfallare i omställningen lyckas först mittbacken täcka fel yta och när Pedro får bollen chansbryter han vilket ger kanariern skott-tillfälle. Skottet är inte speciellt bra men målvakten har i sidledsförflyttningen kommit alltför långt mot första stolpen och kan inte nå det mediokra avslutet.

Det var en försvarsinsats som i kvalité enbart kan jämföras med den hyllade walsaren Ben Davies vänsterbacksuppträdande i första halvlek mot Liverpool på lördagen.

Så fortsatte det, på Turf Moor. Vilt tjongande, hundra procent i varje närkamp, högst motvilligt och oförsvarligt passningsspel plus  nio man alltid på rätt sida bollen, i eget straffområde.

Burnley – en stolt och framgångsrik representant för Brexit-fotbollen.