Hatet mot Barça

Jag har svårt att förklara det men dess tydlighet går inte att ta miste på. Jag syftar inte på den milda fläkten av ständig ifrågasättande i mitt kommentatorsfält utan det på svenska fb. Innan jag ger exempel på hur kända sportjournalister uttryckte det ska jag berätta att resten av världen inte nämnvärt brydde sig om att Luis Suarez lurade både PSG-försvarare och domare för den andra straffen.

Enligt Johanna Frändén, på twitter, skrev L’ Equipe  och en annan paristidning mellan 12-15 artiklar var om matchen och ingenstans kritiserades domaren.  I Madridorienterade El Pais skriver man om hur supportrar på natten på flygplatser i Paris attackerade spelarna, Tränaren får stryk i tidningarna och ägaren, en shejk av något slag, hävdar att det är tränarens fel.

Enligt tidningarna regerade tränaren, och fansen i första hand på att laget de sista 10 minuterna av matchen endast slog fyra rätta passningar, varav tre var vid avspark och ganska högprocentiga, även för PSG. Spelarnas förklaringsmodeller rör också den mental kollapsen. Den enda journalist som går  liksom många svenskar hävdar att det var en skandal som borde få efterverkningar är Guardians golfexpert (och Heartssupportern) Ewan Murray.

The Guardians ordinarie referat är ganska neutralt men Ewan Murray dissar i en egen krönika  inte enbart Barça som en klubb av fuskare utan även menar att den första straffen, spelaren som kastar sig framför Neymar (och som t o m Lagerbäck tyckte var straff) var ”doubtful” och kallar det ”the apparently fatal sin of falling over”.  I mina ögon avslöjar det att han kunskaper om fotboll är väldigt begränsade. Murray menar att det är typiskt spanskt beteende och ignorerar därmed att det filmas minst lika mycket om inte mer i italienska ligan, eller EPL Och att  Suareaz och andra världsberömda filmare alla spelat i English Premier League. Fast det talar Murray naturligtvis tyst om i sin nationalistiska drapa. Jag förstår faktiskt inte varför Guardian börjat låta sina tennis- och golf-experter låtsas agera fotbollsexperter. Det gagnar inte direkt världens bästa fotbollsbevakning och eftersom jag är vän till tidningen och betalar för att läsa tycker jag min kritik är relevant …

Så över till Sverige. På en sportjournalists fb-vägg samlades kollegorna för att spy, fördöma och ja, hata. Det var inte enbart Suarez som skulle tvingas lida utan hela klubben, och staden. Alla var fuskare, sedan gammalt och klubben borde uteslutas ur turneringen, alternativt upplösas. Här och där dök det upp lite smårasistiska bisatser, ungefär som i Murrays text.

Jennifer Wegerup skrev att det var ”äckligt” och gick även igång på att det var 5 minuters tillägg. Hon menade att UEFA hellre ville ha Barça vidare och menade indirekt att att de tvingat domaren att lägga till så mycket tid. Hon skrev att det var så Juventus ordnade sina avancemang  (underförstått på den tiden Moggi mutade italienska domare vilket naturligtvis är problematisk i CL då det knappast är italienska domare på Juventus matcher).

Min fråga om de fem minuterna inte var berättigade av 5 byten och ett konstant maskande från PSG:S sida, från första minuten har hon inte besvarat. Hon mår väl alltför illa ännu.

Jag upplevde aldrig att Suarez  väckte sådan avsky i Liverpool, inte ens när han dömdes för att ha hånat Evra i rasistiska ordalag. Och framförallt var det inte hela klubben och staden Liverpool som borde skämmas och väckte sura uppstötningar.

Så varför? Jag tror det är den svenska avundsjukan, och Jantelagen. Plus att det finns något skört och feminint över Barça som maskinen Madrid aldrig associeras med. Det finns ju flera svenska tränare som uttryckt sin avsky mot FC Barcelonas sätt att spela, typ tici-taca med stort bollinnehav. Att resten av världen beundrat det och menat att det rent estetiskt är bland det vackraste som presterats, dessutom av spelare fostrade i den egna klubben tror jag bara ökar avskyn och hatet.

Barça spelar den vackraste och kanske mest vinnande fotbollen de senaste tio åren men är också den mest sårbara, de är minst till växten men även avsaknaden av hårda, maskulina, småbrutala spelare tror jag påverkar svenskarnas känslor.

Ska försöka återkomma till ämnet – jag finner det både fascinerande och smått skrämmande men är inte förvånad över att dess fula tryne dyker upp nu när det är legitimt att håna och hata de svagare i samhället.