Tänker på Jasmin Sudic

Minns han första korsbandskada. Och sedan en mindre bra rehab och så den lite skämmiga utlåningen till Mjällby. Hur alla stora förväntningar sjönk ihop likt en tom säck. Man visste att den kunde innehålla så mycket, hur lovande Jasmin var och ändå.  Jag upplevde ändå en slags tacksamhet mot Mjällby och mot Häcken, att de trodde på honom trots hans öde och riskerna.

Nu efter den fjärde måste han fråga sig – ska Jasmin Sudic spela elitfotboll mer? För varje ny korsbandsskada blir riskerna för ännu en allt större. Nu är det första i vänsterknäet och troligtvis bara en fruktansvärd otur – att det även är inre sidoledbandet gör det inne häller  lättare. Problemet är att den rehab du gör för främre korsbandet inte fungerar på sidoledbandet utan kan försvåra varandras läkningar – ifall även det är helt av. Att rehaba båda samtidigt går men är lika stabilt och enkelt som att bygga korthus. Det kräver yttersta försiktighet och balans.

Tänker på Jasmin Sudic och hoppas han kommer tillbaka, ifall han orkar. Eller- klart han orkar. Han är 26 år, fotboll är hans jobb. Problemet är att efter ett års rehab ( som kommer krävas den här gången) finns hela tiden rädslan kvar. Rädslan för att återigen sabba korsbanden följer dig  i varje steg, i varje närkamp.

Kämpa Sudic!