”Bollen, va fan då jävla bollen?”

Till höger huvudläktaren, dit min Dantelika ”Mou-vandring” ledde.

Ett autentiskt citat. Division 6 Sydöstra Skåne är fullt av autentiska citat och ingen håller händerna för munnen. Just detta föddes på Borrby IF:s bänk då domaren hävdade att gröstorparen spelat på bollen och inte på BIF-arens fot, något som rent ljudmässigt nog var fallet. Det ekade sko mot sko över hela Borresvalla denna kalla fredagskväll i maj, inte sko mot boll. Samtidigt for kulan i en sådan riktning att GIF.aren även måste ha träffat den där ”jävla” bollen. Troligtvis först boll och sedan fot så skulle det blåsas av vore det nog till det svarta lagets fördel.

Borrby, ”Österlens hjärta” med två bokhandlare, antikvariat, biograf, väldigt nedbrunnet hus och Nackastaty bjöd oss i Gröstorps IF på hårt motstånd och en vinterboll. Och Borresvalla måste vara seriens finaste idrottsplats med digital resultattavla och riktig, högt placerad läktare med flera rader men Wollsjö har betydligt bättre korv.

Det är så här jag tillbringar en fredagskväll i början av maj månad. Kör 18 mil tur och retur för att stå och frysa knappt tio mil hemifrån och dessutom bli uppvisad på läktaren, uppvisad inte utvisad – av ensamdomare Ismar Huremovic, Skurup. Det är med andra ord inte lika poppis att gå på linjen i sexan och tjäna typ 5-600 kronor i den här delen av Skåne.

Duktige ensamkommande domaren från Skurup och relativ vinterboll. Planens beskaffenhet kan anas från det här perspektivet, inte konstigt även bollen tvekar.

Ismar gjorde en bra match tycker jag, höll högre klass än de flesta andra i sexan men borde kanske snackat lite mer nu när han var assistentlös. Fast jag tycker även han kanske hade kunnat visa sin auktoritet på annat sätt än att köra bort mig från min plats snett bakom spelarbänken. Och hans krav på att bara en i laguppställningen (tränaren) fick stå upp kändes faktiskt lite löjlig, just den här kvällen på Borresvalla när hemmalagets assisterande stod bredvid i boxen i 90 minuter.  Nu råkade någon från vår bänk ropade ”amen blås för fan” lite för högt, vinden tog tag i orden och Ismar hörde dem. Ismar trodde det var kritik mot hans agerande men egentligen enbart föranledda av att vår mittback tacklades i ryggen som spelförande siste man och vår kollektiva oro och bestörtning sipprade över någons läppar. Det var inte personligt, inte riktat mot dig Ismar  inte ens mot den ”jävla bollen”.

Personligen tycker det kunde räckt med att han förklarat för oss, med ett leende, att nu fick vi hålla tyst, för det var första gången men vem är jag att klandra en domare…  …istället ”ställde han en fråga” till mig: ”Är du med i laguppställningen?”

”Nej” svarade jag sanningsenligt och då sa han att jag skulle gå där ifrån. Jag försökte backa ett par meter upp för den branta slänten men Ismar var obönhörlig. Jag skulle upp hela vägen på läktaren och fick med tunga, tysta fast inte så överdrivet skuldmedvetna steg gå hela vägen upp ditt med Borresvallas ögon i ryggen. Så nu vet jag hur Mou känner sig när han tar sina nästan regelbundna små promenader upp på gratissittplatserna på Old Trafford. Vi känner oss lite förlägna och orättvist behandlade – det är ju trots allt bara en lek, eller hur? Vi känner oss dessutom obekväma där på rumpan mot något hårt och med underkastelsens överdrivet böjda ben men det går över. Allt går över bara laget vinner.

Hampe stämplar motståndarnas liggande vattenflaska, utan påföljd.

Till Ismars försvar ska även sägas att det hade varit mycket enklare ifall han haft assisterande i närheten och att han faktiskt blåste av matchen då Borrby hade vad som såg ut som ett friläge. Då sades det saker även från Borrbys box. Det gjorde det hela matchen. Deras tränare var konstant irriterad på allt, speciellt de egna spelarnas prestationer.

Nu blev det vinst 2-1 för helsvarta Gröstorp (det ni alla Pauliskallar där ute) och vi är 100 procentiga med mig vid sidan, eller på läktaren. Vi toppar bortatabellen med tre raka segrar och det borde ge någon slags bonus tycker jag. Att vara bästa bortalag är extra fint, finare är att leda hemmatabellen för det kan ju nästan vem som helst göra men att kunna anpassa sig till ovana planer och olika fotbollskulturer, att kunna resa men ändå prestera sitt yttersta – det är ett utslag av fotbollstaktisk mångkulturalism och bör belönas.

Ja men spelet då, frågar sig kanske någon. Nja, Borresvallas matta var väldigt hård och gropig. Vår ”Ticke-taca”-inspirerade tempofyllda kortpassningsfotboll föreföll omöjlig att praktisera denna kväll. Vi borde avgjort tidigare men ändå studsade den ”jävla bollen” på nåt sätt vår väg. Tre pinnar är alltid OK, med eller utan fredagsmys.

Nacka was here. Liksom Flu…