Sverige i Europa

Jag brukar skriva om morgnarna, när jag fått lite distans till gårdagskvällens uppleverler. Inte sällan fotboll. Plus att  jag ofta är trött på kvällen. Har inte energi att skriva efter en lång dag på jobb, med skrivande. Dessutom tränar jag en timme varje morgon från 06.15.

Igår paddlade jag kajak i nedre Glottern, ett par hundra meter från Håkan Ericsson hus i övre Åby.  Och sedan lågmält samtal ovan solnedgången om livet, träning, skrivande.

Idag har jag lyxat till det med en sovmorgonsliknande tillvaro. Jag går till tvättstugan istället för till gymmet. den ligger dock 100 meter bort.  Äter stor riktigt grötfrukost, ska köra två mil och intervjua landslaget i …blåsmusik.

Tänker inte skriva mer om MFF nu. Det enda man kan säga är väl att de lär vinna allsvenskan ganska enkelt.

Att Wiland kommer förstärka Hammarby eftersom deras isländske målvakt är minst en klass sämre i år än i fjol. Jag undrar hur mycket tränarens offentliga kritik skadade hans självförtroende. Oerhört mycket tror jag. Mot Elfsborg har han dissats för 1-0 målet men 3-0 är minst ett lika stort misstag. Hans position är ungefär en meter fel – därför når han inte skottet från halvdålig vinkel.

AIK vinner väl 1-0 som de brukar. Men jag är rädd att 1-1 är lika sannolikt.

Östersund – allt annat än en storförlust känns OK. Tror inte de riktigt pallar med publiktrycket och ett hemmalag som spelar med kniven mot strupen. Samtidigt kan de bli desperata ifall ÖFK håller bollen inom laget och publiken och motståndarna blir allt mer otåliga.

Bra det faktum att det är två svenska lag som spelar returen med positivt utgångsläge gör mig glad.

Simon Banks krönika efter Sverige- Tyskland var lysande.

Man måste hålla på Sverige men fotbollen gör en inte glad. Och alla de bästa spelarna är över 30.