Damfotbolls-EM och moral
Det är något man bör se, för att det är lika viktigt att tjejer får och kan spela fotboll så som att killar gör det. Att se EM är också ett slags indirekt stöd åt tanken på en rättvisare fördelning av UEFA:s miljardinkomster.
Efter detta fotbollsmoraliska ställningstagande för Dam-EM så måste jag även anföra ett argument mot, byggt på exakt samma resonemang. Jag tycker inte det är varken speciellt kul eller underhållande att se på Dam-EM.
Sverige-Tyskland var spännande men den matchen visade också att damfotbollen är ganska precis 50 år efter herrfotbollen. Att ett lag som Sverige kan ha framgångar genom att bara vara destruktiva och ligga lågt är inte ett beröm åt Damfotbollen. Det såg ut som catenaccio och var exakt lika intressant att kolla på. Tyskland skapade, trots överlägset bättre spelare, bättre teknik, snabbare spelare nada. Det var märkligt och fullkomligt fantasilöst. Spänning höll mitt intresse vid liv men fotbollsmässigt var den riktigt dålig match.
Så ser jag första halvlek mot Ryssland och tycker det bäst sammanfattas av Hanna Marklunds patetiska gestikulerande. Nån har sagt att hon ska gestikulera för att verka mindre livlös i rutan så hon vevar på- utan att ha synkroniserat det med rösten eller röstens innehåll. Jag gillar Hanna annars men det här automatiserade vevandet utan innehåll är precis som Sverige–Ryssland. Sverige måste vara turneringens långsammaste lag – alltså försöker Ryssland spela betydligt snabbare än de har teknik för. Ändå hade de typ 300 avslut i första halvlek, alla lika ofarliga. Plus då den ryska målvaktens försök att plocka ned en dalande frispark.
Bra av Lotta Schelin att inte förlora den viuella kontakten med bollbanan men det kände slite snöpligt. Sverige har haft två andra chanser. Den ena var offside och vid den andra stod tre svenska tjejer i straffområdet och tittade på bollen, två gånger i rad. Så som de alla förväntade sig att någon annan skulle ta steget fram och bredsida in bollen.
Jo, då hade Sverige två andra chanser att nicka mål. Båda alldeles ensamma och omarkerade två meter från mållinjen. Schelin nickade över, Sembrandt lyckades missa bollen och nickade ned på egen högerfot. Varför vägrar tjejer träna på att nicka?
Bäst i Sverige är Seger, Schelin, Fischer, Lindahl, Sembrandt och Dahlqvist – alla är över 30 och spelar knappast ett mästerskap till. Asllani är väl 29. Resten är komplementspelare. Inte dåliga men inte heller något att bygga på. Det är en grymt otacksam uppgift för Peter Gerhardsson. Det kan faktiskt bara gå åt helvete.
Å anda sidan vad det också vad man sa om Janne Anderssons Zlatanlösa landslag…
Ps bäst på plan var domaren. Kul att se en riktigt bra damdomare men en domare räcker ju inte riktigt för att motivera mig att se fotboll jag inte njuter av.
About this entry
You’re currently reading “Damfotbolls-EM och moral,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 21, 2017 / 18:50
- Kategori:
- Damfotboll, Domare, Huvudspelet, Idrott och moral
- Etiketter:
- Blott Sverige..., domare, Huvudspelet, Moral, nicka, Rysslnd
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]