En seger snarlik en ÖFK-förlust
1-0 mot ett lag från Luxemburg på hemmaplan är kanske inte så där fantastiskt dåligt men det är definitivt inte bra. Speciellt som gästerna i mitten av andra hade en nick från nära håll som borde resulterat. Även med tio man sista kvarten skapade de målchanser.
Det var ett ÖFK som visade sin orutin och osäkerhet. Ungefär samma sak som fått dem att tappa så många poäng i slutskedet mot bra motståndare i allsvenskan. Den hållna nollan kan vara det som tar Östersunds FK vidare men det stora problemet är just det där gjorda målet, att det inte blev fler. De är verkligen allsvenskans kanske sämsta lag vad gäller mål per avslut, aka ”boll-in-box”
Den ende spelaren med riktig, äkta målkänsla är Jamie Hopcutt och han är väl inte riktigt tillbaka från skadan. Eller så är han det men kanske inte håller den nivå vi drömt om. Bara att han är här är fantastiskt för en kille som lagt av med fotboll.
Gero är fortfarande, efter 16 månader, bara stor. Bachirou gör målen och spelade i princip anfallare igår – lagets bäste passare. Ghoddos kanske någon säger men han har andra kvalitéer och speciellt många mål gör han inte, på alla chanser. I vissa delar av en anfallares spel är han fortfarande telefonförsäljare. Kanske kan han utveckla målskyttet och bli en riktigt bra spelare men han kommer inte göra det på en avbytarbänk i Turkiet eller vart nu hans agent vill sälja honom. Likadant med Gabriel Somi som liksom de tidigre nämnda har Graham Potter att tcka för A L L T och nu vänder honom ryggen.
Somi gjorde årets två första mål i förrförra omgången, hade en fot med i förspelet till två andra i nästa match och vill nu lämna ÖFK för att han får alltför lite speltid. Bakom honom står ytterligare en cynisk agent och viskar i hans öra. Dessutom kallar han uppenbarligen sig själv nu för vänsterback, det står i alla fall i tidningen. Rätt kul skämt, faktiskt.
Det är ju det här som skiljer pojkarna från männen. Att inte ännu engång låta sig duperas av de här äldre männen som säger att de är världsklass och ska bli rika bara de repeterar orden de kommit överens om till journalisterna. Pojkar blir lurade, gång på gång på gång. Män lär sig av misstagen.
Hur kul tycker Alex Dyer det är på Elfsborgs avbytarbänk bakom Simon Olsson och Holmén?
Hur kul hade Nouri haft det på djurgårdens avbytarbänk bakom Källström?
Hur kul kommer Somi och Ghoddos att få det?
Jag gillade mycket att Daniel Kindberg inte dissade TV-bolagen utan sa att det var ett område han inte kunde uttala sig om. Det var klokt, de flesta andra allsvenska ordföranden hade sagt något i vredesmod och okunnighet.
Vad jag inte gillade var att ÖFK beslöt sända matchen på sin hemsida. Vad var oddsen för att den skulle braka samman? Gav det ens pengarna tillbaka? Det är inte bra att lova saker som man inte kan hålla. Nu tror jag inte heller Kindberg är hemsidesexpert men sammanbrottet och de uteblivna bilderna gagnar inte varumärket ÖFK.
Det är ändå med tillförsikt jag ser framtiden an för ÖFK.
About this entry
You’re currently reading “En seger snarlik en ÖFK-förlust,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 28, 2017 / 04:51
- Kategori:
- Östersunds FK, Cynism, Euroleague i fotboll
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]