Döden i London
Sportbladets friidrottsexpert Mats Wennerholm lyckas alltid sitta på minst två stolar samtidigt. Etik, journalistisk moral och konsekvenstänkande är inte det som gett honom gigantisk bildbyline i Bladet och gjort honom önskad av flera generationer av frivolt sponsorkåta friidrottare.
Han har som vanligt ägna några uppslag inför ett internationellt mästerskap att haussa alla svenskar. Alla som han dessutom gjort långa intervjuer med har medaljchans. Några har han rankat som Sveriges 25 bästa i modern tid även om de inte riktigt har tagit några medaljer än. På internationella seniormästerskap alltså men med Mats Wennerholms uppbackning kommer säkert sponsorerna och med dem medaljerna.
Därför är det lite förvånade att han idag kör en krönika med rubriken ” De har tagit död på sportens trovärdighet” Med sport åsyftas friidrott. Så vad fan gör Wennerholm i London, bevakandes en sport utan trovärdighet? Gör det Wennerholms alla idolporträtt och agent- och inte minst eventjournalistik mindre trovärdig?
Jag får inte ihop det Mats, inte den här gången heller. Antingen är friidrotten inte trovärdig och då har ju du inte i London att göra. Eller så har du fel och hur jävla trovärdig är i så fall du själv?
About this entry
You’re currently reading “Döden i London,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- augusti 4, 2017 / 13:48
- Kategori:
- Ansvar, Cynism, Etik, Friidrott, Idrott och moral
- Etiketter:
- 25 bästa, etik och moral, Friidrott, London, Mats Wennerholm, Moral, sportbladet, trovärdighet
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]