Lovebombar Norling, dissar Blåvitt

En anledning till att jag beundrar Rikard Norling så mycket är hans ärlighet och humanism. Att han tillskillnd från nästan alla andra inom sportens värld vågar erkänna de egna misstagen. Det är stort.

Som till exempel när AIK alldeles på egen hand spelar bort de allsvenska guldmöjligheterna och sedan dessutom får ett par väldigt tveksamma domslut mot sig (Bomans offside, målet på tillägggstid).  Då säger Norling att det inte är rätt att kasta skit på domaren när AIK gör minst lika många misstag själva.

Jag såg bara andra halvlek men det var besynnerligt hur ett lag som var så pass mycket bättre kunde förlora den matchen. Det spreds en kollektiv osäkerhet i AIK som gjorde att många begick misstag de inte annars gör. Kanske för att de kände att gulddrömmarna sprack, veckorna efter att Europadrömmarna sprack. När laget ”chokade” den här gången kunde varken Nisse Johansson, Per Karlsson, Sundgren eller Goitom styra upp det. AIK gjorde en liknande match borta mot HIF förra året – där de var så mycket bättre men chokade kollektivt.

Det var AIK som kollapsade, inte Blåvitt som var bra. De kan säkert hålla sig kvar men det är ett lag som fattas mycket. Ser man på spelarna individuellt är de ett mittenlag, som kollektiv en kvalkandidat. Pontus Dahlberg, han vars nerver jag dissade efter cupmatchen i mars, är Blåvitts framtid. Enda framtid.