Det finns en gräns – om hatet i Curva Nordahl

Säsongens första besök på Curva Nordahl blev nog det sista, kanske för alltid.

Jag ställde mig som vanligt nedanför den klacken som kallar sig Ultras och ofta är lätt maskerade, i svart. De har två flaggor. De är i princip bara storväxta pojkar i 20-30 årsåldern.

Jag står där, inte för att höra dessa pojkar skrika ”hora” så högt som de bara kan när en spelare ligger allvarligt skadad. Jag förstår inte ens kopplingen men jag förstår att den här skäggige pojken, som var drygt 30 behöver stöd och hjälp, troligtvis vård.

Jag står inte där för att höra en massa hat och förolämpningar utan jag står där för att jag gillar bra läktartryck och jag är intresserad av fenomenet ultras i Norrköping.  De fanns ju i princip inte för tre år sedan men har sedan växt fram och jag har svårt att tro att det är ett genuint fotbollsintresse som döljer sig bakom hatet och föraktet.

Innan jag fortsätter om den bedrövliga söndagen med ultras, låt oss glädjas av den bra läktarkulturen som naturligtvis också finns på Curva Nordahl, fortfarande finns borde jag skriva.

Ett gäng tjejer och kvinnor står i en grupp och kallar sig Pekingtjejer. Bra initiativ, synd att de inte ens tyckte om att man plåtade ryggen på deras hood.

Det är många tjejer och kvinnor på ståplatsläktaren. Betydligt fler än jag sett någon annanstans, faktiskt. Det hedrar fotbollssupportrarna men vad jag inte förstår är hur de och de ansvariga i IFK Norrköping accepterar idioterna i Ultras?

För har man skapat en bra, stor välfungerande, överraskande genusjämlik läktare, varför sabba den genom att acceptera rötägg?

När högerbacken i Djurgården (Bejmo förmodar jag)  får Fjölason över sig och landar på högerbenen så att knäet viker sig – då är det inte svårt att fatta att han är allvarligt skadad.

Att han ligger och vrider sig i smärta, skriker, att lag kamrater och motståndare samlas kring honom. Att man inte enbart kommer in med en vanlig bår utan även ambulansbår – hur svårt är det att fatta att spelaren är allvarligt skadad?

Jag tror inte att Ultras är korkade – de förstår naturligtvis detta och ändå drar de igång en ramsa för att håna spelaren.

När Magnus Eriksson då ropar något mot dem i vredesmod (heder åt honom) så börjar de skandera ”Åtvids-tattare”.  Jag hör att människor runt omkring illa berörs av detta, förmodligen inte enbart barnfamiljer utan det kommenteras med ledsnad och ifrågasättande lite varstans.

De enda som hade kunnat rädda situationen var de två ”capo” som leder klacken.

De gör nada, inte förrän Ultras tystnat vågar de dra igång en ramsa för att stödja Norrköping. De hade kunnat avbryta och överrösta Ultras men är alltför fega, eller lojala med de värderingar som Ultra ger uttryck för.

Borde inte klubben styra upp det här – ta ett samlat grepp om Curva Nordahl och alla bra krafter som är där och förändra atmosfären?