MFF-arna som borde bänkas för gott

Det var inte en förlust, det var ett hån. Att förlora tre poäng när man ändå leder så överlägset spelar ingen större roll, det är mot vem och sättet man gör det på som borde få MFFs ledning med Magnus Pehrsson och Daniel Andersson att reagera. Vilket åtminstone namnsdagsbarnet Pehrsson inte gav uttryck för i CMore.

Detta hån, för att bli utspelade av ett lag i superettanklass är inget annat än hånfullt och skämmigt borde leda till eftertanke.  Det har varit tydligt hela säsongen, jag har skrivit om det otaliga gånger men MFF ledning verkar inte ha sett eller förstått, eller kunnat bedöma de här spelarnas egentliga kvalitéer.

Därför åker man på en hånfull förlust i Eskilstuna, därför åkte man ur CL-kvalet mot de ett litet dåligt organiserat kölag man borde kört över. MFF och dess supportrar på läktaren och i media har en himmelshög hybris. Därför hände det här.

Den värsta missbedömningen är Brorsson/Bengtsson. Franz är så osäker med bollen vilket alla i allsvenskan vet. Därför står alla lag högt  markerar bort passningar och låter Brorsson oroligt och långsamt sköta uppspelen. Det är osäkert, klumpigt och dåligt. Han är riktigt, riktigt dålig med boll och dessvärre är han nästan lika dålig på att markera i fart och täcka skott. Igår gick han ständigt bort sig och var näst sämst på plan.  MFF ( läkare Herbertsson) var övertygade om att Rasmus Bengtsson skulle komma tillbaka trots en behandling som hade varit värd en lex maria-anmälning. Sedan trodde de att Brorsson skulle räcka och när han inte ens gjorde det så insisterar man ändå på att spela honom. Tragiskt.

Ledningen oförmåga och läkarens cynism bär ansvaret för den här misslyckade säsongen, misslyckade så till vida att MFF har ett lag och en trupp och ett lönekonto som borde garantera bättre insatser, ”hvar gang”!

Låt Lewicki spela mittback så får vi en spelande mittback med omdöme och spelförståelse. Han har inte alltid fysisken men han kan åtminstone läsa spelet och han har hyfsad spänst även om man sällan har användningen av den i defensivt straffområde.

Sämst på plan var Vindheim – han hade i princip inte ett enda rätt på 70 minuter och avslutade med att ramla på bollen och fann det så genant att han låtsades vara skadad. När han sedan sprang av gav han inget som helst sken av att vara skadad. Hur MFF kunde köpa honom med ett långtidskontrakt, som väl dessutom förlängts tyder på att hör finns stora brister i bedömningen av fotbollskunnande i MFF:s ledning.

Jeremejeff – Enlist Svenska fans var han forward men det såg snarare ut som han spelade central offensiv mittfältare, en tio i ett tremanna anfall. Hans långsamhet och klumpiga rörelser är ganska pinsamma att se. Att MFF har en väldigt lång spelare som inte kan nicka är också genant. Att inläggen i slutet av matchen gick mot Sarfo och inte mot den 195 cm långe Jeremejeff är väldigt talande.  Han har en hel del boll i sig men kroppen emot sig. Han har inte lyckats använda den till en fördel och då blir det istället en stor fet nackdel.

Cibicki? Jag gillade att han sprang med bollen genom mittfältet – han är bra på det. Varför han gör det så ofta – jo för det är det enda han kan och har självförtroende till nu efter fyra månader ur form. Så frågan är om inte de där fyra första matcherna i allsvenskan var höjdpunkten på hela Pawels elitfotbollskarriär. Mycket tyder på det.

Dessutom finns en generell obalans i laget – alltför många innermittfältare och dåliga forward i förhållande till försvarsspelare.

MFF har under sommaren köpt flera mycket bra spelare som Sarfo och Strandberg. Nu har man en trupp som är alltför stor och innehåller seniorspelare som inte borde vara där. Sälj dem eller ge dem en roll under hösten som träningsstatister och börja planera för 2018 utan dem. Utan Bengtsson, Rosenberg, Brorsson, Vindheim, Jeremejeff, Cibicki…   det bär mig emot men de är ”dökött” hösten 2018.