Fult och fysiskt Danmark krossade Polen

Jag vet att ett fotbollslag består av 11 och inte 22 spelare men den här matchen gjorde mig konfunderad. Som om det viktiga inte var att vinna utan att båda hade samma mål – att följa manus, spela pjäsen färdigt, inte i första hand fotboll.

Danmark uppträder i helrött och Polen i helvitt – det är som om de hör samman att de på ett konstigt visuellt och färgmässigt sätt blir ett och allt de gör har en underordnad betydelse för pjäsen handlar ju egentligen om nåt annat än fotboll mellan länder.

Känslan förföljer mig och blir starkare, speciellt efter att danskarna med sin överdrivna fysiska fördel av hemmaplan manglar sönder polackerna i allmänhet och Lewandowsky i synnerhet.

Producenten, som absolut inte kan ha varit dansk, visar allt det som den serbiska domarkvartetten med Mazic i spetsen inte låtsas se – som att William Kvist ständigt skavar på polacken och ofta trycket till honom i ryggen. Speciellt här han går upp för att nicka – flera gånger kommer Kvist in från den döda vinkeln och satsar stenhårt på både rygg och boll. Även när bollen inte ens är i närheten springer han och knuffar på polacken, ibland låtsas han snubbla in i steget och fäller den vitklädde. Lewandowsky trakasseras och mobbas på ett sätt jag trodde var omöjligt att ignorera. Och Simon Kjaer använder hela tiden händer för att stoppa och flytta Lewandowski då denne är felvänd med bollen.

Det är så uppenbart att Danmark skulle vinna stort så 4-0 var ingen överraskning. Jag skulle inte hela överraskas av ifall spelmönstret hos  bookmakers var irrationellt och avvikande…

Polen hade chansen att i praktiken säkra gruppsegern i Parken i går kväll och Danmark, Aage Hareides Danmark, var tvungna att vinna för att ha en bra chans att sluta tvåa.

Förutom brottarfotbollen, och den visuella konflikten, fick jag se ett bra, konstruktivt Danmark med toppar i Eriksen, Schmeichel och Pione Sisto. Andreas Cornelius är stor och tung och ganska snabb men verkar ganska ointelligent som fotbollsspelare. Det danska landslag som under Morten Olsen inte kunde göra mål spelar nu betydligt mer varierad och snabbare fotboll. Sisto är den stora skillnaden. Han liknar mycket Mané i Liverpool genom sin goda teknik, härliga attityd, stora passningsregister  och enorma löpförmåga.  Sedan är han 10 kilo lättare men han är en spelartyp som jag gillar extra mycket.

Men den stora frågan är förstås varför jag plötsligt ser Danmark – jo dels för att jag om drygt två veckor börjar plugga till PT i Köpenhamn och dels för att jag belönade mig själv med en fredagskväll i lugnets tecken. Hade tränat på morgonen, skrivit hela dagen, skrivit så mycket att jag framåt 16 skrev dåligt och oinspirerat (”överskriven”) på mitt cykelmanus och ägnade resten av dagen åt releaseparty, öl, spinningpass och lite simning i Öresund. Plus ”push-up-träning med Andreas på gymmet.  Jag brukar göra uppvärmnings-pushups med två fotbollar, han med medicinboll så vi jämförde olika bollar och tekniker.

Avslutningen var lite lustigt för det blåste kall och hård nordlig vind, folk satt i vinterkläder vid Scaniabadet medan jag var så varm och genomsvettig att jag aldrig märkte något. Mer än det höga vattenståndet och alla vågor som gjorde det extra svårt att simma. Men det är ju det som är grejen – allting ska inte var lätt i livet, inte ens för Lewandowsky! !