”Målflyt” – hur går det till?

Det var vad Cibicki hade i april och det räckte till ett kontrakt med Leeds i slutet av augusti. Flytet håller betydligt längre än själva målen, för forwards. En målvakt som gjorde fyra bra matcher i april men sedan varit dålig hade fått sitta på bänken och kanske fått gå gratis i slutet av augusti till lingonserien, inte Leeds.

Thomas Delaney är mittfältare. Gjort något enstaka mål per säsong i FCK och nu i Werder Bremen men han är ingen målskytt. I landslaget – där han väl håller AC på bänken hade han inte gjort ett enda mål på 17 landskamper, före Polen i Parken i fredags. Ett mål där, och tre i går borta mot Armenien men 4-1 -seger som liknande Sveriges vinst mot Vitryssland: darrig inledning men två två snabba strutar och det är avgjort och två extra bonusmål i slutet. Men fyra mål på två matcher, för nån som inte är målskytt – hur går det till Delaney?

Självfallet ger det självförtroende – du vågar gå på fler avslut och inte alltid passa för du vet att kroppen är het. Du löper mer offensivt för du känner att du är ett hot och du vill framåt även om målen i sig inte betyder så mycket för dig. Vanligtvis gör du aldrig det där för det är inte ditt jobb, inte prioriterat i din pärm.

Där du kommer bakifrån som mittfältare får du ofta mycket plats mot dåligt organiserade lag, liksom mot lag som redan har förlorat. Tar du dig förbi första pressen har du ofta bara en backande, dålig backlinje av långa drasuter – ifall det är ett gammalt östland. Finns ingen öststatsmittfältare i slutet av en förlorad kvalserie och underläge med två eller tre mål som tar en extra löpning hemåt i landslaget – finns inte!  Han sparar de krafterna till klubblaget, eventuellt.

Vid fasta situationer får du ingen bra huvudspelare emot dig som normalbyggd mittfältare. Springer du lite och rör dig är det ingen som river och sliter i dig vid fasta.

Men så finns också något märkligt slags flyt som ibland drabbar en – det studsar verkligen stolpe in istället för ut. Du har flyt, eller tur eller vad det nu är och du har det delvis för att du försöker. Om du aldrig försöker utan bara passar bollen kommer du varken ha tur eller otur.

Nästan alla de som vinner allsvenska skytteligan är spelare i mitten eller i slutet av karriären som plötsligt har detta flyt. De stänker in mål en knapp säsong, konkurrrensnen är minimal så de vinner och blir proffs i Turkeiet eller Belgien eller en italiensk Serie B-klubb och flytet dör. De är hemma igen efter en halv säsong. De kommer aldrig mer vinna någon skytteliga, mer än i lingonserien även om klubb efter klubb kommer betala för hoppet att det ska upprepas. Att vinna den allsvenska skytteligan är tyvärr som att att få begrepp som ”medioker” och ”tillfällig tur” intatuerade i pannan.