Årets i särklass mest underhållande och troligtvis även den bästa fotbollsmatchen i allsvenskan i år. Den har två vinnare och två förlorare, så är det bara. Båda kunna vinna, båda måste nånstans ändå vara väldigt nöjda med en pinne.
Ingen illustrerade det bättre än Johan Dahlin som inte var glad åt poängen men naturligtvis för räddningen.
Gläds åt Semas drömmål, besviken på två rätt dåliga straffar samtidigt som det är oerhört roligt att Johan Dahlin blir en slags matchhjälte. Det var han värd även om han kanske borde räddat frisparken. Han är på den, orkar inte hålla emot den inte stenhårda frisparken. Dahlin har visat svaga handleder tidigare men den här gången var annorlunda.
En annan förklaring till att den går in skulle jag säga är att Dahlin blir rädd för stolpen och kastar sig snett utåt vilket ger en överrotation i högeraxeln. Hade han kunnat slänga sig ”med bollen”, istället för snett bakåt hade kanske haft en kyligare handled som stått emot.
Den första straffen går in bara för att den är så dålig. På TV sa de att han inte hann ned men den går under armhålan – det finns nästan inget värre än att läsa motståndaren, gå rätt men släppa in en boll man redan i princip räddat bra för att straffskytten inte ens kan slå en hyfsa seriös straff.
Men det var ändå ganska rättvist resultat.
Gillade att den Dubbel-Anders i första halvlek konsekvent kallade ”Jeppe” och i andra ”Jesper” gav Dahlin cred även för de mindre spektakulära men väl så svåra räddningarna.
Lämna ett svar