Offsides långa formsvacka

Läser en oerhört glädjande rubrik i Sportbladet – den dissar Neymar och menar att sprickan i PSG mellan brassen och resten är total. Speciellt som de argentinare och uruguayspelare som är där förmodligen inte älskar Neymar och att en som Cavani är en ledare som själv enbart respekterar de ledare som är naturliga, likt Zlatan. Neymar är i det sammanhanget en docka som tror att pengar och hans stab ger inte enbart status utan även auktoritet.

Nu skrivs det alltid sånt här om stjärnor och lag vars motståndare tjänar på det men eftersom jag verkligen tror att Neymar skapar problem  vart fan han än är utanför Brasilien som tycker jag att rubriken om ”krisen” låter förhoppningsfull.

Så dimper nya numret av Offside ned i brevlådan, med Neymar på omslaget. Jag hoppas att Henrik har skrivit en bra intressant text för vad jag vill ha svar på är varför Neymar har sådan oerhört hybris – jag vill inte veta att han är sen stor stjärna i Brasilien och omsätter mycket pengar. Henrik har skrivit en oerhört bra bok om brasiliansk fotboll så jag hoppas han  lyckas även i den här texten. Annars är omslaget det förväntade: mediokra spelare i allsvenska storstadsklubbarna ges stort utrymme utan att ha så mycket att berätta och jag har svårt att tänka mig något mer ointressant.

Jag har ju i flera år varit kritisk till Offside utveckling och tycker de tappat mycket av den stilistiska och journalistiska nerven: allt sämre skribenter skriver allt mer ointressant om allt mindre intressanta ämnen. Sedan är naturligtvis Offside ibland helt outstanding och jag älskar helt obehärskat temat i slutet av varje nr – den här gången ”fusk”. Och ofta är fotot på samma höga klass som förr.

På insidan ägnas 1000 tecken åt att tacka den gamle och välkomna den nye annonsförsäljaren, typ. Det hade kanske varit det här numrets lågvattensmärke ifall det inte vore för ”ÖFK-Sallander” (och att jag inte börjat läsa än).

Bobo är en originell spelare och en än mer märklig människa. I kapitlet jag hjälpte honom att skriva i ”Min resa till ÖFK” finns mycket av det märkliga: hans släkt, hur usel han var i fotboll. att han lagt av flera gånger, hur bra han skriver, hans nära relation till fadern. Allt detta hade kunnat bli ett verkligt bra reportage men han får en enda sketen sida och typ 3000 tecken för han är ju inte från Stockholm eller Göteborg. Och spelar varken i Turkiet eller i Blågult. Han är så okänt och ointressant att de inte ens brydde sig om att stava hans namn rätt på omslaget….