Barça och Kataloniens framtid

Satt och såg Barça besegra Las Palmas inför ett öde, ett lite läskigt öde Camp Nou. FC Barcelona ville skjuta upp matchen med tanke på oroligheterna och att nära 800 människor skadats under söndagen. Fotbollsfederationen i Madrid vägrade och ställde ultimatum: spela eller förlora 3+3 poäng. Eftersom det fanns en uppenbar risk att matchen skulle störas av olika grupperingar valde FCB att hålla portarna stängda. Den ende som störde matchen var en Las Palmas-supporter som sprang in på planen med en spansk flagga efter att Messi gjort 2-0.

Det finns en fotbollsmässig dimension av den katalanska kampen om att få rösta om sin egen framtid.

Här är en text jag snabbskrivit nu på morgonen om vad som kommer hända i Katalonien och Spanien. Förutom att den katalanska regeringen kommer förklara sig självständiga, fängslas och Rajoy utfärda undantagstillstånd. Det kommer naturligtvis påverka hela samhället, även fotbollen.

Kataloniens framtid är både en spansk och europeisk fråga. Framförallt är den demokratisk, eller borde vara det. En del av ett land som erövrats i krig, oavsett när, borde ha rätt att bestämma om de vill fortsätta vara med eller inte. Vi lever i en tid då vi väljer mellan ägg från höns som suttit fängslade eller varit fria, inne eller ute. De ägg vars hönor varit fria, utomhus, smakar bättre och är mer hälsosamma. Så varför väljer inte alla dessa – jo för de är dyrare.

På samma sätt vore det självklart att vi människor skulle kunna välja var vi vill leva och hur. Men det kan vi inte och orsaken är liksom vad gäller äggen helt och hållet ekonomisk. Speciellt i fallet Katalonien.

Många spanjorer, och speciellt den högerextrema falang som Mariano Rajoys Partido Popular utgör, tycker generellt illa om all regionalism. Man föraktar katalaner och basker och andalusier fast av olika skäl men de har alla det gemensamt att de har egna kulturer, egna värderingar och i språk, även om andalusiska är en del av spanskan. Samtidigt som valencianskan är del av katalanskan vilket man kunde se på alla katalanska flaggor som publiken, både hemma- och bortasupportrar, viftade med på Mestalla i Valenica i går när de spelade mot det baskiska laget från Bilbao.

Den spanska högern och fascismens starkaste vapen har alltid varit nationalismen. Det är den Rajoy använder när han talar maktspråk med katalanerna.  Ju mer polisbrutalitet desto större blir hans chanser i det nyval han mycket väl kommer tänkas kunna utlysa under hösten för att nå absolut majoritet i Cortes. Det är ungefär samma taktik May använde i Storbritannien, fast utan vapen. Att använda nationalismen och en försvagad, splittrad vänster för att få egen majoritet.

Till skillnad från May tror jag Rajoy lyckas. Samtidigt hade de katalanska partierna då tvingas ställa upp bakom krav på ett nytt referendum, bakom ökade konstitutionella friheter.

Rajoy har aldrig velat ha en förhandlingslösning, han vill ha egen absolut majoritet i Cortes och då är frågan om Katalonien, självständighet och 750 skadade perfekt.

Så de kommande månaderna lär det bli det spanska folket som avgör Kataloniens öde. Opinionsundersökningarna kommer att vägleda Rajoy. Ifall de stärker hans ställning vågar han göra vad som helst. Skulle det spanska folket föredra en fredlig lösning med förhandlingar kommer han krypa till det kors han så heligt bedyrar är hans moraliska ledstjärna, vid sidan om ”La Patria”, fosterlandet.

Ifall Katalonien lyckas kommer Baskien omedelbart göra samma sak. Det skulle på sikt förvandla det stolta, rika Spanien till ett fattigt europeiskt randland. Däri består den iberiska halvöns egentliga kris. Spaniens rädsla för att lämnas ensamma och isolerade tar sig som vanligt uttryck i hat, förakt och förtryck.