Europas Nordkorea vs liten demokrati 0-3

Teitur Thórdarson spökar igen. Han var förebilden när det fenomenala isländska fotbollslandslaget för herrar återigen gav en blodbesudlad turkisk diktator dåligt humör och förvandlade en rödsvart nationalistisk fest till en förnedrande, pinsamt, av Nordkorea inspirerat, supporterparty. 0-3 hade kunnat vara 0-5, minst.

Det var inte en lätt bortamatch – Turkiet har spelet 14 raka utan hemmaförlust och fotboll har blivit en viktig prestige-arena för President ”Kim” Erdogans totalitära styre. Så nationalismen flödade och flödade över på ett makabert och lite läskigt sätt. I princip hela publiken bar röda tröjor utom några kvinnor och alla viftade med små turkiska flaggor på långsidorna och stora på kortsidorna. När de sjöng sina sånger om Turkiet lät det verkligen som om alla sjöng, alla. Och de gjorde det kontinuerligt utom de få gånger då Island hade bollen för då buade alla.

De två sakerna, tillsammans med uniformiteten gjorde att det kändes som Nordkorea – alla var likadana och alla var så blinda av nationalism. Det är väl en sak att sjunga och heja men så fort en vit fick bollen buade man, alla. Det kändes korkat och osportsligt – ungefär precis så som jag förnärvarande upplever turkisk idrott. Vad som förstärkte känslan av att det var hot och repressalier inblandade var att besviken turkisk publik börjar bua. ALLTID.Vanligtvis skulle hälften gått hem efter 0-3 i 60:de minuten medan resten buat ut hemmalaget. Nu satt alla kvar tills 85 minuten då några fick lämna medan resten av publiken fortsatte sjunga sina nationalistiska sånger. Kändes makabert.

Nu arrangerade Turkiet nyligen basket-EM på hemmaplan och eftersom det är en väldigt stor idrott i Turkiet så borde det gått bra men de var dåliga, släpade sig till playoff och åkte ut direkt efter en förlust mot Spanien i Åttondelsfinalen där de gjorde 25 poäng i första halvlek.

Jag tror President Kim-Erdogan sätter press på idrottarna att prestera för hans Turkiet och spelarna reagerar som alla spelare i totalitära länder – de misslyckas kapitalt.  Det är underbart att de turkiska landslagen inte delar Kim-Erdogans blodbesudlade nationalism.  Kan sedan även EU ta sitt ansvar vore det bra.

Ps Min vän och orakel AIK-Christer meddelar att det gick lika lilla efter Militärkuppen 1980. Jag bodde i Istanbul en vecka eller två strax före ligastarten 1981 och märkte inte något av landslaget ( men väl kpistbeväpnade soldater i varje gathörn) men Christer vet. ”Efter Kenan Evrens statskupp 1980: då blev det nio raka förluster, bl a 1-3 mot just Island i Izmir. Östers Teitur Thórdarson bland målskyttarna den gången”.