Hemligheten bakom Islands framgångar

Norden sak är vår. Aldrig har tre nordiska länder spelat VM samtidigt. Nu är det möjligt. Ifall Sverige slår Luxenbourg kl 18 tar vi ett litet steg mot kvalet. Danmarks seger i torsdag borta mot Moldavien gör att de i princip är klara för kval och Island tog i går ett jättelikt kliv mot direkt-avancemang tack vare Finland.  På tilläggstid kvitterade Finland borta mot Kroatien. Efter 3-0 i Istanbul leder Island gruppen med två poäng och har jumbon Kosovo hemma om några dagar.

3-0 hade lätt kunnat vara det dubbla. Den turkiske målvakten gjorde flera utmärkta räddningar, bland annat på ett skott som var på väg mot vänster, träffade en försvarare, gick åt höger, studsade och målvakten med det långa svåra namnet fick fingertopparnas naglar på bollen. Det hade varit garanterat mål ifall han inte tränat fingerstyrka.

Turkarna hade mycket boll, islänningarna låg hela tiden så oerhört rätt i position och vände spelet snabbt.  Och detta är den största förändringen sedan jag såg dem åka ut i Playoff mot Kroatien för fyra år sedan. När de vänder så slår de inte som då inte en lång boll på en ensam anfallare. De vårdar omställningarna. Har modet och tekniken att hålla i bollen och spela sig ur motståndarnas omedelbara, initiala höga press. Det blir två, tre snabba pass och sedan en boll ut mot en kant medan resten av de vansinnigt duktiga löparna maxkutar i djupled. De isländska spelarna visar en fantastisk offervilja och kylighet.

Eftersom Milli Takim spelade med en trebackslinje blev de ett ständigt offer för de islänningar som ofta kom tre eller fyra i omställningarna. Det var som det turkiska sexmanna-mittfältet den här kvällen hade bestämt att de inte skulle behöva jobba hemåt. Islands omställningar blir ännu giftigare eftersom de nu inte försvarar så lågt som de gjorde i EM. Då backade de ofta ned i boxen och det var svårt att spela sig ur. Nu vinner de boll 10-15 meter högre upp på plan och har mer plats. Detta plus om en oerhört stor omsorg om varje fast situation är det som gör Island till ett riktigt, riktigt bra landslag. Det faktum att inte enbart spelar som ett lag utan att de spelar som ett klubblag, mot löst sammansatta landslag där det ibland finns elva olika agendor.

Plus till hela Island men framförallt fyrbackslinjen och keepern Halldorson. Den unge långe, blonde vänsterbacken Magnuson kan bli väldigt, väldigt bra. Vinner allt i luften och har god spelförståelse. Känns som om Island där har en riktig vänsterback, den de saknat så länge.

En annan fast mer negativ sak ur isländsk synvinkel var gesterna. När någon tog ett avslut istället för att spela var det nästan alltid en lagkamrat som med stora tydliga gester markerade vad han tycke om det. Inte en gång utan det var nästan varje gång, förutom vid målen. Sånt såg jag inte heller för fyra år sedan…