Djurgårdens enda möjliga skärpning är Özcans avsked

För första gången på väldigt många säsonger ligger Djurgården åter i toppen av serien. Inte utan anledning. De har satsat mycket pengar på att köpa in en rad stjärnor. Man har landets näst bästa spelartrupp och förväntningarna borde vara skyhöga. Ifall Djurgården vann sina två kommande matcher samtidigt som Malmö förlorat borta mot Norrköping och hemma mot AIK hade Djurgården varit tre poäng bakom, med två omgångar kvar…   … ett guldläge!

Djurgården hade och har fortfarande chans på SM-guld, de slåss med AIK (av alla) om det stora silvret, de har en jättebra chans på en Europaplats. De har dessutom revansch att utkräva för den pinsamma förlusten mot Sirius i premiären hemma och Sirius är en klubb sex mil bort som historiskt har plockat många Djurgårdens bästa spelare.

Så det borde inte ha saknats tändvätska och motivation i Djurgårdens omklädningsrum inför söndagens bortamatch. mot tabellelvan. Dessutom hade tränare Özcan Melkemichel haft två veckor på sig att fokusera på den här matchen och nästan alla spelare har varit på plats på träningarna – de har inga landslag att åka till.

Så kan någon förklara för mig varför laget viker ned sig och förlorar klart mot Sirius (2-0). Sirius en klubb i mental och moralisk upplösning borde ha varit ett lätt byte för ett hungrigt, jagande och glupskt guld-sniffande Djurgården. Med bara två jävla veckor kvar av hela säsongen. Nu eller aldrig!

Fast….

–Skärpan sakandes, kommenterar tränaren i Fotbollskanalen.

Men varför saknades den Özcan?

Hur jag än försöker förklara och resonera kan jag inte för stå varför ”skärpan” sakandes. Hade man en massa otur, åkte på skador och utvisningar e t c så hade jag köpt det men varför koncentrationen och den hundraprocentiga inställningen saknades begriper jag inte. Hade första målet fallit i slutskedet av matchen men nu kom det strax före pausen – tränaren hade alla möjligheter i världen att ändra på den mentala otillräcklighet spelarna visade men tränaren lyckades inte ens med det. Kan inte Özcan få fram ”skärpan” under de här omständigheterna – hur ska han då lyckas när omständigheterna inte är så här pass optimala som i går mot Sirius? Saknas ”skärpan” är det tränarens fel.

Jag vill till och med gå så långt som att säga att genom att inte prestera maximalt i går ger Djurgården MFF chansen att ta hem SM-guldet i kväll vilket troligtvis får konsekvenserna att skåningarna saknar lite skärpa i kommande omgång vilket egentligen borde vara AIKs svåraste bortamatch för säsongen. Med andra ord kan man ha gett det stora silvret till AIK på grund av att ”skärpan” saknades…

Är spelarna nöjda med att AIK tar stora silvret, att man kanske missar Europa, är man nöjda enbart av det faktum att man troligtvis blir bättre än sexa i serien – den bästa placeringen för Djurgården på tio säsonger?

Jag tycker Djurgården har ett alltför bra lag för en sådan psykologiskt begränsad och uppenbart dysfunktionell tränare.