Matchen som avgjordes i halvlek

Ibland avgör en fotbollsmatch i pausen. Djurgården, jagandes det allsvenska guldet i söndags eftermiddag, gick ut från Studenternas med 0-1 underläge och kom ut som ett sämre lag – tränaren påstod senare att ”skärpan saknades”.

Malmö FF, villebrådet, kom ut på Nya Parken två minuter före motståndarna och domarteamet. När andra halvlek började tog det 16 sekunder innan Carlos Strandberg skulle bredsida in kvitteringen i tomt mål men missade bollen. Efter ett inlägg från högerkanten. Nästan det första på hela matchen. Efter nån minut var det kvitterat, ytterligare några minuter och några jättechanser senare hade man tagit ledningen.

Det är sällan två halvlekar är så olika som i mötet IFK Norrköping – Malmö FF.

Genom att överbelasta mittfältet och utnyttja den höga men dåliga press som MFF försökte sig på kunde man ofta slå raka bollar 25-30 meter upp på rättvända forwards och offensiva mittfältare. Där borde varit en backlinje som ”battlade” om bollarna. Men backlinjen föll. Den föll hela tiden. Och Anders Christiansens första halvlek var lika dålig som hans andra var briljant.

Defensivt stod Norrköping högt med backlinjen och krympte därmed planen så pass mycket att man kunde flytta över och hindra skåningarnas kantspel. Det var först efter en halvtimma som backlinjen föll och de båda innermittfälten började duellera. Ett par gånger före halvtid såg det väldigt lustigt ut med 15 spelare på en yta mindre än en närbutik. Bollen studsade omkring som en speedad flipperkula på olikfärgade ben och fötter.

Det stod 1-0 för att Norrköpings taktik och fysiska spela fick Malmö ur rytmen men rent konkret berodde det på att Johan Dahlin gjorde något så ovanligt som ett misstag. Ett misstag som ingen verkade låtsas om.  Mer om det i en egen liten text.

Andra halvlek var mest en överkörning. Det blev 3-1 men kunder blivit mycket mer. Fjölason stack fram ett knä på mållinjen, Strandberg missade ett par chanser som han förhoppningsvis sätter nästa år, Lewicki sköt ett av de hårdaste skott jag någonsin sett en MFF-are avlossa. Det var ett sådant skott som skadar målvakter i fall de inte hinner rädda/parera rätt.

Backlinjen vågade stå kvar vid mittlinjen, MFF:s mittfält krigade tillbaka bollarna omedelbart och de bollar de inte vann tillbaka tjongades upp mot en helt himmelsblå mittlinje.

IFK:s svagheter blottades på ett närmast oanständigt sätt. Ganska omgående blev det en fem – istället för trebackslinje. Sjölund som dirigerat mot sämre lag blev nu i huvudsak en långsam belastning. Varken islänningen eller Moberg Karlsson syntes över huvud taget inte till. Kalle Holmberg, han som kallades ”het” och tvåa i skytteligan var som han brukar vara – visar bra attityd men oerhört begränsad som forward.  Simon Skabb…  låt oss inte lasta Simon Skagg för det här.

Jag skrev för några veckor sedan att IFK skulle var nöjda i fall de hamnade på övre halvan av serien och jag vidhåller det.  Sjätteplatsen är god nog, jag tycker ändå man presterat bättre än vad jag fruktade efter alla skador och mediokra nyförvärv.

MFF visade att det är seriens överlägset bästa lag. Och kommer med stor sannolikhet vara det även nästa år efter det att allsvenskan tagit en fem månader lång halvlek. Man har så mycket pengar att man kan köpa det fullgoda ersättare till alla de som försvinner, av en eller annan anledning.  Det kan inte IFK…