Östersund  på perrongen

En ny fantastisk insats och för varje ny bragd kommer det fler positiva kommentarer här och på fb. Men det tog lite tid. Från början ville ju inte ens kanalen sända ÖFK:s matcher.

Jag tillhör de få som sett alla matcher, fram till i kväll. Spelarmöte med nya tränarna i Gröstorp och ingen verkade speciellt intresserad av hur det gick för Östersund. Sedan fick jag intryck av att det kanske är dags för ett generationsskifte- flera av 30+-arna var inte där i kväll.

Jag fick lift tillbaka till stationen men hade läst fel i tidtabellen. Trodde det var extra tåg till Malmö – det var ordinarie bussen till Lund. Så jag satt på den blåsiga kalla perrongen i Simrishamn i hela andra halvlek. Väntade på ett tåg som dessutom stannade i Ystad och så fick jag åka buss till Rydsgård. Men jag tar gärna fyra timmar på pågatåget så länge ÖFK tar poäng i Europa.

Det var fantastiskt, och ganska kyligt. Hade inte svårt att identifiera mig med publiken i Östersund fast jag var mösslös och endast bara bara hade skjorta och kavaj.

Östersund skapade återigen massor av fantastiska chanser. De gör det alltid numera men väldigt få av dessa jättechanser omsätts i mål. Så jag tycker fortfarande att de är ett dåligt, ja väldigt dåligt ”boll-i-box”-lag. Enorma på att spela sig in i motståndarnas straffområde med många passningar och ännu flera löpningar men väl där så missar de otroligt mycket.  Saman Ghoddos var självkritisk i går men handen på hjärtat – en bra fotbollsspelare, stor talang men är han så bra just som avslutare och målgörare?

Samtidigt är det bättre nu än det var i somras och i våras. Vilket delvis beror på att Johan Bertilsson väl är den som har bäst ”målkänsla” av alla i klubben. Han och den helt ur form varande Jamie Hopcutt. Tänk om Ken Sema kunde addera lite målkänsla till sina annars så Chris Waddles lika långa ben och rörelser?

Är rädd för att det blir en helt annan match i Bilbao om två veckor.