”Dagg i gräset och elljus”

Alexander Axén i CMore-studion visade direkt före avspark en överraskande poetiskt och fotbollsromantisk sida. ”Dagg i gräset och elljus”, vackert.

Lika oväntad var matchkvalitén. Högt tempo, två lag som ville vinna och säkert 30 avslut.

Underbart att se MFF tändning. AIK.s vilja  var liksom naturlig, tabellförankrad som som tvåan mot ettan på bortaplan måste. Årets match för AIK och en transportsträcka för MFF, trodde jag. Trodde på ett nytt Östersund, det vill säga förlust i näst sista hemmamatchen.

Lewicki och Rosenberg imponerade stort. AC tog löpningar på 50 meter utan boll och Vindheim likaså. Fast galet mest löpte förstås Berget.

MFF gjorde en oerhört bra första halvtimme från mittfältet och framåt och första tio i andra. Då skulle man avgjort. Nu var det faktiskt AIK som fick flest bra chanser men avslutade ganska dåligt. Brorson, Nielsen och Vindheim var inte bra defensivt. Samtidigt, två bra målvakter.

Det var roligt att få se Fredrik Andersson även i allsvenskan. En dålig inspark och sedan spelade man kort. Konstigt att AIK inte gick fram direkt och tvingade Fredrik att slå fler insparkar långt.  Dåliga insparkar, bra utsparkar.

Gillade mycket att Vindheim löpte så mycket i djupled. Tyvärr är inte alltid passningsspelet så bra och defensivt är han lite labil. Inte tillräckligt bra att efterträdare Tinnerholm.

Vid 44:20 minuter kommer fem MFF-are mot fyra AIK-försvarare. Vindheim har bollen men istället för att spela in mot de tre som stormar fram i mitten så slår han ut bollen på kanten – så så så fel! Lika fel som den galna, lite föraktfulla varningen på Rakip.

0-0 var logiskt och ologiskt. Framförallt var det imponerande att MFF faktiskt gick för fullt. Hade man mött ett sämre lag hade MFF säkert inte varit lika tända. Och förlorat. Nu blev det årets bästa allsvenska  0-0.match!