Rakip, Stefan Johannesson och allsvenskans alldeles egen Martin Timell

Det finns en tendens i herrallsvenskan. Samma tendens som i  det svenska samhället utanför fotbollsarenorna – den att det är offrets fel. Det är Vellingeborna som ska skyddas mot kvinnan som sitter på marken utanför ICA och räcker fram en hand, hon som antastar en hel kommun av moderatväljare med en blick.

Ifall biblioteksbesökarna klagar på att ungdomsgäng stör möjligheterna att läsa och studera på biblioteket så är de som vill ha tystare studiemiljö rasister.

När kvinnor som blivit antastade delar sin erfarenhet och vågar lägga en hashtag på fb så är de svaga och värda förakt. När det leder till att en ökänd kändis efter att ha skyddats av TV-ledning och tittarsiffror i decennier tvingas bort så är det kändisen det är synd om och kvinnorna som utsatts för honom som är hatiska häxor.

Det finns säkert även en obskyr fb-grupp som heter ”Stå upp för Nisse Johansson”  eftersom han är bäst i allsvenskan på att förlora balansen och vinna frisparkar.

Ungefär så. Ungefär även så när Stefan Johannesson beslutar sig för att ge Erdal Rakip gult kort för filmning. Det är svensk fotboll som ska skydds mot sådana som Erdal Rakip, tänker landets näst bäste fotbollsdomare och beslutar sig för att straffa, att ge fuskaren en läxa, i preventivt syfte. Ungefär som i Vellinge.

Det är ett intensivt och avgörande skede av den symboliska finalen i allsvenskan, symboliska för att det är ettan och tvåan, den överlägsne segraren MFF och den minst dålige förloraren AIK som möts.

Rakip har filmat eller överdrivit många fysiska situationer till sin fördel. Precis som han under hösten ofta råkat ut för motsatsen. CMore-kommentatorerna (och intervjuarna) älskar att påpeka det i tid och otid, alltså att Rakip filmar – aldrig att motståndarna filmar och låtsas oskyldiga. Tidningarna skriver det, motståndarsupportrarna snackar om det och domarna berörs.

Så när en av de absolut största filmarna i allsvenskan, han som kanske på grund av ålder, har sämsta balans näst Nordin Gerzic i Örebro knätacklar Rakip alldeles vid straffområdet så bestämmer sig Stefan Johannesson att döma inte utifrån vad han och den assisterande ser utan vad de känner och har samlat på sig under säsongen. Rakip fuskar och ska ha en läxa, tänker Johannesson. Liksom många Vellingebor tycker att kvinnan på marken med den utsträckta handen fuskar och ska läras en läxa.

Nu vet alla, inklusive Johannesson att han gjorde fel. Han dömde på instinkt och fördomar och han förstärkte sitt misstag genom att ge Rakip gult kort. Han lät sig dessutom draperas av Nisse Johansson som ögonblicket efter att han knätacklat Rakip låtsas som om han inte gjort det och att Rakip fuskar. Vilket inte är så förvånande, ”Nisse” Johansson har en särställning i allsvenskan. När han inte hinner med så låter han motståndare springa nära hans rygg och så kastar han sig framåt. Vilket alltid leder till frispark. Inte ens Nordin har den procenten av frisparkar med sig.

Ska bli intressant och se vad följden blir. Förmodligen ingen alls, svenska domare är felfria och allt annat sänder ut fel signaler, tycker Bosse Karlsson, Karl-Erik Nilsson och de andra gamla, vita, halv- eller helpensionerade männen och före detta domarna som bestämmer.

Men fanns det rättvisa och en vilja, liksom det finns i Länstyrelsen i Skåne, att göra rätt istället för att skydda och dölja skulle dels det gula på Rakip tas bort, dels skulle Bosse Karlsson initiera en diskussion bland domarna där man tog upp frågor som fördomar, förutfattade meningar och känslor. Dessutom borde man föra över det gula till Nisse Johansson och hans filmning, som jag är säker på påverkade Stefan Johannessons känslor.

Fanns det på CMore, som ägs av Martin Timells TV4, både rättvisa och en vilja att göra rätt istället för att skydda och dölja hade man tagit upp det här i nästa program. Då skulle man analyserat händelsen och erkänt felen, bristerna och den felaktiga inställningen skapad av motståndare, media, bland domare och inte minst av AIK:s alldeles egen Martin Timell.

Ps ”Nisse” Johansson kan säkert vara en bra människa vid sidan om planen. Liksom för övrigt Erdak Rakip. Det är inte Nisse som person jag tycker vi borde diskutera utan hans uppträdande på planen och de konsekvenser det får. För andra, på samma plan. Och i förlängningen vilka konsekvenser fördomar och moraliska rättskänslor får bland oss andra, på läktaren och i samhället.