Sverige till VM

Tidningarna och etermedia är fullt av statistik. Som näst intill bevisar att  Italien alltid går till VM. Att Sverige inte slagit Italien på en massa år – fast hur intressant är det? Egentligen. Ger det fördelar hos UEFA? Påverkar det spelarna – ligger svenskarna sömnlösa och saknar Prytz, Dala Dahlqvist och Glenn Strömberg eftersom de IRL vunnit mot Italien?

 

Borde vi kicka alla historielösa TV-experter (Olof Lundh är väl ett gränsfall) och damma av Bosse Hansson? Ingen har en så positiv medie-track record mot Italien som Bosse – han var väl till och med på Råsunda 1971 då Prati sköt över från cirka en meters håll?

 

Bosse är säkert dessutom den förste som har maxkoll på all statistik. Och alla frimärken.

 

Alltså – skit i statistiken, spelarna gör det.  Statistiken är den blinda sportjournalistikens käpp.

 

Så varför går Sverige till VM – jo för att Janne Andersson insett att det avgörande är inte att göra mål på Nya Råsunda utan att undvika släppa in något. För då måste Italien förr eller senare anfalla, på hemmaplan och det är Sveriges enda chans. Vi kommer inte kunna föra matchen och alltså förlita oss på att vår unga, snabba, världsklassduo där framme kommer göra så många mål. Försöker Sverige föra så får vi en i röven. Så spara de  offensiva ytorna tills Italien verkligen bjuder på dem, från 70:de minuten i returen då det fortfarande inte gjorts mål och Italien inte vågar lita på att de ska vinna en straffsparksläggning (för det är väl straffar direkt – allt annat vore grovt orättvist).

 

Dessutom är Italien numera en ganska medioker fotbollsnation. Hur många italienska stjärnor dominerar den internationella fotbollen? Det närmaste jag kan komma är att Messi har italienskt påbrå, nånstans, nångång. Kan vi namnen annat än på en överårig, lite småstabbig målvakt och de där stora, fula centrala försvararna som även de börjar bli lite långsamma och klumpiga. Resten är Pinochhio-lirare med alltför starka moderkänslor.

 

Ps Jag älskar statistik men då ska det vara relevanta siffror, inte några enstaka resultat som man sätter i hop och drar slutsatser av fast det inte går.

 

Så 0-0 eller hemmaseger på Friends och sedan ett ångest drivet, cyniskt och imploderande Italien i returen.


About this entry