Förändrad Zlatan vs en principfast förbundskapten

Janne Andersson slapp Zlatan. Det är en av de viktigaste förklaringarna till VM-biljetten. Förbundskaptenens taktik, hans grundfasta idé om fotboll utesluter helt den roll Zlatan hade under Erik Hamrén. Det var självklart inte Zlatans fel att det blev så tokigt under Hamrén, Zlatan utnyttjade enbart en svag och inkompetent förbundskaptens knäfall inför en ikon. Hamrén var en taktikens totale rövslickare – tränaren tvingade Sverige att spela för Zlatan i första hand, inte för Sverige, i förhoppningen om att få behålla jobbet.

Idag skulle Janne Andersson säga ”fuck off” men jag tror inte han gör det till Zlatan i morgon, med lite distans till 180 impotenta minuter och i princip enbart ett enda sketet avslut på mål som ledde till ett självmålsliknande avgörande. Han behöver Zlatan men han behöver inte den Zlatan som har spelat i landslaget under Hamrén.

Fast man kan inte ha både ägget och kakan – du kan inte blanda den egocentriske Zlatan som vill ha alla bollar på sig med Janne Anderssons hängivna, proletära kollektivism och en taktik med forwards som är mer defensiva än offensiva. Undantaget första halvtimmen på Friends har Sverige spelat 5-5-0 mot Italien. Det gör man inte med Zlatan. Det behöver man inte med Zlatan. Det ska man inte göra med Zlatan.

Idag är detta Sverige den ödmjuke norrlänningen Forsbergs lag, inte den kaxige malmöitiske världsstjärnan Zlatans. I den enkla förklaringens värld blir Janne Andersson irriterad och vill naturligtvis inte ha med den gamle, divan Zlatan i sitt kollektiv.

Men Zlatan har förändrats. Och han är anpassningsbar. Om det har med den stora skadan att göra eller inte vet jag naturligtvis inte men den Zlatan som åker till Malmö för att dela ut en allsvensk guldmedalj är inte den som gav order till Hamrén om hur Zlatan ville spela (i tredje person). Den Zlatan som begärde boll, och privilegier i landslaget finns inte längre. Här är fyra skäl till förändringen förutom Zlatans egen av skadan påverkade mognadsprocess:

1.Det lag som slår ut Italien har Zlatan totala respekt.

2.Den tränare som gör det möjligt har Zlatans beundran och respekt.

3.Den spelare som Mourinho börjar bli sugen att värva till sitt lag har Zlatans beundran.

4.Efter 20 år och inga stora titlar känner Zlatan igen en vinnare när han ser hen. Han har i alla tider trott att det var en spegelbild men börjar nu under slutskedet av sin karriär inse att han aldrig kommer få syn på den i spegeln så länge han är ensam framför glaset. Därför var han i Malmö, därför bidrog han till andras lycka och glädje. Därför vill han göra comeback, en kort comeback.

Han inser allt detta, att ska man spela med Forsberg och Janne Andersson måste man infoga sig i laget, bli en vanlig spelare och Zlatan inser under den här skadan och under vad som kanske blir han sista säsong att han är beredd att underordna sig en massa saker för att få avsluta med titlar med Man United och ett rusigt VM i Ryssland. Det är också en viktig pusselbit till Zlatans förestående comeback och integrering i Sverige och Malmö. Efter 17 år utomlands ska Zlatan bli svensk igen – oavsett om han och familjen  bosätter sig här permanent eller inte. Det är i det ljuset hans ödmjuka show på Swedbank ska ses, det är så hans önskan om comeback ska tas emot.

Zlatan vore guld (nja, inte bokstavligt alltså) värd som inhoppare i VM, eller en 60 minuters spelare beroende på motstånd och taktik. Han är inte den som likt Berg och Toivonen springer omkring på egen planhalva och skapar passningsskuggor. Zlatan är dock fortfarande en boxspelare och avslutare i världsklass. Han är fortfarande en av världens bästa targetspelare och det vet Janne Andersson. När den svenske förbundskaptenen sätter sig ned och analyserar Italien-Sverige kommer han se att Toivonen gjorde ett bra defensivt jobb under 53 minuter och att Kiese Thelin var rätt usel både med och utan boll. Han sprang mycket utan boll på egen planhalva, han kämpade verkligen med förlorade alla nickdueller och närkamper och bollen talade den här kvällen ett helt annat språk än den före detta IFK och MFF-arens.

Janne Andersson behöver en erfaren, fruktad, fantastisk targetspelare i VM. Med tanke på att Sverige säkert får en svår lottning blir Zlatan troligtvis skillnaden mellan att gå vidare från gruppen eller inte. Så Janne, vad vill du egentligen, hur mycket kan du dagtinga med din envishet och redan fattade beslut?  Är du beredd att rucka på dina stenhårda principer?

Åttondelsfinal, kanske kvarten och evig legendstatus eller ett Zlatanlöst gruppspel och Kainstämpeln i pannan som förbundskapten som sa ”fuck off” till Zlatan?