Därför spelar Zlatan VM

Äldre före detta, lokala sportjournalister och kvällstidningsreportrar i mitt fb-flöde delar och gläds över en krönika Patrick Ekwall skrivit i Expressen. Den handlar om Zlatan och att han aldrig kommer spela VM för att han inte kan förändras. De som tror annat ”känner inte Zlatan” slår Patrick fast och menar då indirekt att han känner Zlatan. Vilket han kanske gör, hans åsikter är liksom mina rakt motsatta åsikter blott spekulationer, än så länge. En annan som ”vet” är Robert Laul som hävdar att det är 100 procent säkert att Zlatan spelar VM om han är frisk. För en gångs skull har Laul och jag exakt samma uppfattning även om jag inte skulle vara fullt så kategorisk.

Att twittra ”Zweden” i måndagskväll tyder ju inte direkt på ödmjukhet, anpassning och utslag av en stor kollektiv glädjekänsla men jag tror det snarare var ett återfall av dålig impulskontroll. Jag är övertygad om att Zlatan har förändrats och jag tror att den här frågan egentligen handlar om ens människosyn – kan människan förändras, vill människan förändras?

För länge sedan arbetade Patrick på Kvällsposten tillsammans med flera av de som idag på fb ständigt ger uttryck för SD-åsikter och övertygelsen om att människor, speciellt vissa människor och malmöiter varken kan eller ska förändras på grund av hudfärg, religion, kultur eller pass. Vi spelade innefotboll i Baltiskan: sportjournalister, frilansare, författare, musiker och annat löst folk som inte jobbade på förmiddagarna.

Patrick utmärkte sig som den ende som tunnlade. Det fanns massor av möjligheter för vi var verkligen olika bra men Patrick var den ende som förnedrade andra på det här viset. Dels för att han kunde, han var mycket teknisk och hade nästan förädlat tunnlandet till konst, dels för att vi var kollegor och kompisar – hade han hållit på så här på en fotbollsträning hade nån smält honom över benen. Martin Bengtssons minne av första träningen med Inters A-lag då han genast, och av misstag råkade tunnla Matterazzi har etsat sig kvar i mitt minne men moralen funkar likadant i Gröstorp och alla andra klubbar jag varit i: du tunnlar aldrig två gånger.

Fast det räckte inte med själva tunnlandet utan efter varje tunnel kom det en liten kommentar eller ett fniss i ens öra när han svischade förbi.

Drygt 20 år senare möttes vi några gånger i den årliga, traditionella landskampen Sverige – Skåne i Båstad. Jag trodde att Patrick växt ifrån det här men icke. Han försökte till och med tunnla mig, tre gånger och lyckades den sista för att jag inte trodde att han skulle fortsätta försöka. Det irriterade mig några tiondelssekunder tills jag även fick höra det där fnissandet och kommentaren så jag förstod där och då att det egentligen handlade om något annat – en tvångsmässig relation till något i hans förflutna. Låt oss skämtsamt kalla det ett tunnel-trauma.

Patrick kunde inte förändra sig – måste det då var samma sak med Zlatan? Har han också ett trauma som gör att han inte kan utnyttja erfarenheter av sitt liv, av att vara 35, tvåbarnsfar, väldigt familjekär och högprofessionell idrotts- och affärsman? Har han inte lärt sig ett skit?

Eftersom jag uppfattar Zlatan som en intelligent person som långsamt släppt sin nästan tvångsmässiga ”kagiga”, självbild tror jag han har förändrats. Bland annat för att Zlatan på och utanför plan är två olika karaktärer men att de börjar mötas och kommer förenas den dagen han spelat sin sista match. Då blir de ett, fram till dess minimeras ständigt skillnaderna. Innan Zlatan träffade den här framgångsrika, bestämda och ganska mycket äldre kvinna han lever med sedan 15 år var han säkert ett barn, även privat. Han gjorde kaxiga uttalanden i media samtidigt som han smög i väg och åt lunch varje dag på IKEA i Torino.

Att Zlatan Ibrahimovic är en klok man som drar nytta av sina erfarenheter som privatperson är jag övertygad om. Sedan har vi Zlatan på plan och i media. Det är en annan person men så långsamt börjar de förlikas. Det är spelaren som redan för sex, sju år sedan i Milan insåg att ifall han inte skötte sin kropps exemplariskt var han slut som fotbollsspelare på den här nivån. Så han förändrades totalt, hans kropp förändrades totalt. Nu, med den allvarligaste skadan i karriären har han också förändrats. Alla dedikerade idrottsmän kan vittna om vad man lär sig efter en svår skada med lång rehab.

Det har han förövrigt även antytt i en intervju med Jan Gradvall – av alla, för Volvo som valsar runt på sociala medier. Förr förlöjligade  Zlatan alla journalister (helst svenska och allra helst kvinnliga svenska journalister)  som inte förstod fotboll – nu har han en smartare agenda.

Zlatan vet att det här är sista chansen till att spela i ett mästerskap och jag är övertygad om att han verkligen vill vara med – hans CL-dröm lär förbli en dröm så ett VM är lite plåster på de många romantiska sår och ”hävdelse-ärr” han bär med sig. Ifall han och Janne Andersson sätter sig ned i enrum och pratar en halvtimme (vilket de säkert kommer göra i samband med Fotbollsgalan) är jag övertygad om att Zlatan spelar VM utan några som helst krav eller förbehåll. Detta förutsatt att han är tillräckligt bra efter skadan men det är jag också övertygad om. Kan någon 35-årig göra det så kan Zlatan – en av världens mest vältränade fotbollsspelare någonsin. En annan förutsättning är att Man United inte vinner CL men den risken är ganska liten med spelare som Phil Jones och Andre Herrera.

Andra tecken på att Zlatan förändrats är att han hyrde ett plan för 200 000.- för att räcka över de allsvenska guldmedaljerna till andra.

Det var hans medvetna flört och comeback i den malmöitiska kulturen. Han, Erdal, Dennis och andra MFF-aren med rötterna i ex-Jugoslavien.

Den andra, mer nationella flörten är även det i ett sammanhang som Zlatan dissat väldigt länge – Fotbollsgalan. Det är en flört med svenska folket och han kommer säker bjuda på sig själv, vara avslappnad och säga många positiva saker.

Han kommer säkert få frågan om fotbolls-VM. Kanske har Patrik rätt och Zlatan säger att ett nej är ett nej (fast han slutade i landslaget för första gången redan för snart tio år sedan). Så har man ändrat sig tidigare kan man ändra sig igen.

Jag har dessutom på fb skrivit att jag tror att Zlatans integration, hans comeback som svensk, starkt kan bidra till att den reaktionärt småkristna mörkblåbruna allians som nu frodas (förutom vad gäller frågor om litteraturhistoria) långt ut på högerkanten och växer av rädsla, hat och förakt förlorar valet om tio månader. För mig är det uppenbart att valet kommer handla om detta – ifall alla vi olika svenskar vågar närma oss varandra. Eller åtminstone att flertalet röstberättigade tror på att en förändring och att en mental integration är möjlig. Att vi kan bearbeta vår rädsla och eventuella trauma och förändras.  Eller som en lite annorlunda politiker vågade uttrycka det innan han självmant avgick: ”öppna våra hjärtan”. Det gäller även det stora, studsande blågula som Janne Anderssons bär på.