Varför förbundskaptener ska sluta läxa upp journalister

Efter att han tagit Sverige till VM röt Janne Andersson till och talade om för en italiensk journalist varför just denna presskonferens inte skulle handla om annat än det han i det ögonblicket bestämde – spelarna som tagit Sverige till VM.

Efter att han tagit Danmark till VM förklarade Aage Hareide att han tyckte så illa om en irländsks journalist och dennes nedvärderande betyg på den första matchen i Köpenhamn att han inte ville prata med denne.

Det är genant. Det blir inte bättre av att de flesta svenskar tyckte Janne Andersson gjorde rätt.

Nu kommer det garanterat dyka upp massor av obekväma eller oönskade frågor det kommande halvåret och de här båda gubbarna får helt enkelt läsa på,  och lägga band på känslorna. De kan diktera ramen för presskonferensen men ska absolut inte ha synpunkter på frågornas relevans. Gillar de inte frågan får de förklara att de inte tänker svara men att läxa upp journalister för att de gör sitt jobb är pinsamt. Det vore mer berättigat att journalisterna läxade upp förbundskaptenerna för att de inte gör sitt jobb utan lägger sig in andras jobb, jobb de uppenbarligen inte förstår.

Jannes och Aages utbrott kändes inte professionella. Det är inte deras jobb att tala om vad som är intressant, eller vad en bra fotbollsmatch är. En förklaring till de utbrott som äldre skandinaviska män sällen ger offentligt till var säkert ”pressens” fel, den mentala alltså. De hade känt sig enormt psykiskt utsatta att när det mentala trycket släppte följde en massa annat med.  De var helt enkelt så lyckliga att de inte riktigt kunde hantera sina känslor.

Samma lycka lär de inte få erfara i framtiden – detta är två ganska mediokra lag som kanske kan vinna en match eller två i VM men knappast mer. Danmark har de bättre spelarna men en förbundskapten vars bäst –före-datum-passerades för omkring tio år sedan. Sverige har, ifall inte Zlatan gör comeback, ett starkt kollektiv men helt utan offensiv udd. Tycker de frågorna var jobbiga som vinnare kommer frågorna inte kännas lättare som förlorare.

Utan journalisterna hade sporten saknat pengar och de båda gubbarna inte kunnat försörja sig som fotbollstränare. Detta faktum är något elitfotbollen i stort och framgångsrika tränare i sig bör inse och respektera.