Leo Borg och framtiden

Leo Borg ser förnärvarande inte ut som en stor tennistalang – så som alla andra vill göra gällande. Har skrivit det förr  – det är på tok för tidigt att tro varken det ena eller andra om en 14-åring, speciellt i den här kontexten men namnet Borg säljer. Den tynande svenska tennisindustrin och dess pampar är i desperat behov av vad som helst vilket kan påminna storbankerna och andra traditionella sponsorer om att det fortfarande existerar något som heter svensk tennis år 2018.

Så när nu 14-årigen tar sig till kvartfinal i en breddtävling för pojkar i Florida så lyfter rubrikerna. Jag skriver ”bredd” för till skillnad från riktiga Orange Bowl för 15- och 16 åringar som lockar många av de bästa i världen i de åldersgrupperna är ”Orange Junior Bowl öppen för nästan alla 12 år eller under och under 14-åringar eller under som vill. På hemsidan gör man intresserade uppmärksamma att man i år inte tar emot alla som vill utan att de har begränsat deltagandet. Därifrån till att bli stjärna internationell seniorstjärna är steget ganska långt men många stora spelare har gjort det, från 15 och 16-årsklassen. Att kalla den tävling Leo Borg deltar i för ”inofficiella junior-VM” är grovt missvisande. 

De flesta svenskar som varit framgångsrika här har inte lyckats som seniorer. Framförallt beroende på att svenskarna tränat så hård fys att de är överlägsna som pojkar och juniorer men när de ska bli seniorer krävs ytterligare fys och då finns det inte mer att ge – de övertränar och går sönder för att deras kroppar inte klarar fysen och för att deras psyke inte klarar tennisen.  Ifall svenskarna istället fokuserat på teknik och huvud istället för kroppar hade Sverige förmodligen fostrat fler eller åtminstone någon spelare bland de 100 bästa i världen men Sv Tennisförbundet har inte haft råd att vänta, tycker det. Bättre att låta killarna peaka som tonåringar, få många jublande, fosterländskt stolta rubriker i bland annat Sportbladet och sedan … ja sedan…?  Det är ungefär samma cynism som sägs driva kinesisk barnidrott och talangfabriker med den skillnaden att inte blir OS-mästare utan de tar sig långt i Junior Orange Bowls 14-årsklass.

Icke-kvinnlig svensk tennis ( passar liksom inte så bra med varken herrtennis eller manlig tennis) har varit en ”Quick fix i drygt två decennier nu och inget verkar ha förändrats. Sportbladet nämner två svenskar som vunnit 14- årsklassen:

Magnus Norman lade av när han var 27 år och då hade han i princip inte kunnat spela sedan han var 24år.

Kent Carlsson lade av när han var 21 år gammal.

Jag hoppas Leo Borg får en bra och lyckligt liv i alldeles säkert välmenande pappa Björns skugga men det skulle förvåna mig mycket om det blir en tennisstjärna av Leo.  Jag har (som alltid) gärna fel!