Kul nostalgitripp med dåligt självförtroende

Perfekta julklappen till nostalgistörda, fotbollsnördiga 40 +-are, alla vi som bär spår av SvT-programmet med mellanöl och usla engelska ligamatcher på lördagseftermiddagar. Denna är vår kultur, vår kultplats. Boken ”Tipsextra- Klubbarna, matcherna spelarna” (Polaris) av Per Malmqvist Stolt sätter igång märkliga, motsägelsefulla processer i oss. Den går att älska, är upprörande underbar i sitt provocerande urval men jag blir även rent förbannad på författarens oförmåga att respektera mina egna högst personliga  Tipsextra-ikoner som Steve Highway (hur f a n kan man jämföra honom med Ian Callaghan?) eller Terry Cooper. Att ignorera emblematiska klubbar som QPR, Crystal Palace eller gäng med relativ ikonstatus som  Luton Town och Coventry City ( med Willie Carr) är ren blasfemi. Det är en ”nära-religion-titel” som väcker känslor och det är väl vackert så men detta godtycke, det dåliga omdömet gör mig dock lite rasande i några sekunder innan jag åter sjunker ner och slukas av minnenas missbruk.

Samtidigt är detta ännu en sportbok med dåligt självförtroende, en som greppar om alltför mycket – trots titeln och en imponerande tjocklek. Vi behöver inte fler böcker om engelska lags 1900-talshistoria. Eller rätt stela referat från nån gammal match. Det är ju känslorna, färgerna, frisyrerna, skriken, glidtacklingarna och vår personliga relation som är viktigt här, inte vem som gjorde det där målet i Europacupen eller så och så många landskamper.

Det var likadant förra året med boken om heraldik – klubbarnas sköldar. En utmärkt idé och ett stark begränsat, definierat ämne. Men så vill någon, förmodligen förlaget, bredda basen och kräver att det ska vara lite allmängiltiga texter om klubbarna som författaren antingen inte behärskar eller så blir det så ”Wiki-generellt och opersonligt” att jag helt tappar intresset. Ifall du har en bra, egen idé – satsa på den och inte på allmängods till utfyllnad läsaren lika gärna kan googla på. De enda som köper den här boken om Tipsextra är ju alla vi hundratusentals som vill nörda ned oss totalt i nostalgin, en bok om Tipsextra bör enbart handla om Tipsextra!