Ronnie – sämst i världen?

Hur blev det så här? Hur blev en bok jag längtat efter att få läsa så oerhört dålig? Vad gör den till en aspirant till den föga hedrande titeln världens sämsta bok? Det finns fler frågetecken, det är en bok där man ofta stoppar läsningen, läser den sista satsen än en gång och skakar sedan på huvudet.

Det absolut viktigaste först – var Ronnie bäst i Världen? Jo, han rankades som VM:s bäste både 1974 och – 78 trots att Sverige i Argentina spelade en oavgjord och förlorade två. Han blev utsedd till Europas bäste målvakt fyra gånger av France Football men tyska Kicker gav honom enbart en enda gången betyget ”världsklass”. För veckotidningen var Ronnie en keeper i ”internationell klass”. Mig veterligen var han aldrig utsedd till världens bäste målvakt. Det mest meriterande tycker jag är att han rankades som delad 6:a 1978 bland Europas alla fotbollsspelare – det var oerhört sällsynt med målvakter där uppe på den tiden, ja delvis är det fortfarande så. Endast två män har vunnit under drygt ett halvsekel: Jasjin och Neuer.

Jag minns Ronnie från flera allsvenska matcher på Malmö Stadion då han alltid tvingades spela på toppen av sin förmåga. Jag minns många landskamper och jag minns den initiala besvikelsen i premiärmatchen men också hur alla skyllde på Ronnie när det var ett VM där Sverige kunnat gå långt ifall man haft en riktig tränare som förbundskapten som tagit ut bästa truppen, bästa laget och spelat med bästa taktiken. Och inte valt ett ålderdomshem som förläggning. Det var detta, och en impotens vad gäller målgörare, som gjorde att Sverige inte gick vidare mot de blivande tvåorna och treorna – inte en enda enskild mindre lyckad räddning av Ronnie mot Italien.

I efterhand vet vi att Orvar Bergmark var helt ointresserad av taktik och att han lät de assisterande tränarna ta hand om eventuell taktik. Och att organisera det offensiva spelet var det egentligen aldrig tal om förrän med ”Laban” Arnesson 1979.

Jag hade velat läsa mindre om Hammarbyaren Ronnie, mer om människan och målvakten Ronnie. Jag skulle vilja veta mer om hans träning, hans utvecklande av målvaktshandskar, hans karriär som målvaktstränare, hans ”tänk” om rollen i laget och förändringen under hans långa karriär.

Istället är ”Ronnie – bäst i världen!” av Tore S. Börjesson (Idrottsförlaget) en bok som inte liknar något jag tidigare läst. Det enda som är likt en normal fotbollsbiografi är de ständiga upprepande av resultat, målskyttar, placeringar och publiksiffror – som om det var det viktigaste i en bok om en målvakt? Om man nu berättar om hur stor och fantastisk hemmapubliken var – varför inte ett resonemang om hur den påverkade Ronnie? Det står lite om det initiala problemet att dirigera försvar på tyska men just det hade kunnat utvecklats rejält. Inte enbart orden utan vilka och varför, hur blev rösten efter en match, hur kommenterade han matcherna så som alla målvakter gör på något sätt med en så fanatisk publik?

Först blir jag förvånad, därefter besviken och ledsen och förbannad – varför behandlar de målvaktshjälten Ronnie Hellström så illa – var inte boken om hans liv värt mer än så här – ett slarvigt, rörigt, närmast arrogant och väldigt långt manusutkast som tryckts?

Där är ett korr-fel redan i bokens allra första sats. Där är väldigt, väldigt många fler. I första kapitlet dras exakt samma historia två gånger. Varför är det viktigt att få reda på vad författaren tyckte om Peppe Engs insats i ”Let´s Dance”, eller hur många assist ”Råttan” Edberg hade i Hockey –VM eller vad har de med Ronnie att göra vilka år Brynäs vann SM-guld i hockey? Då är vi alltså fortfarande bara i första kapitlet.  Varför ägna en och halv sida åt Stalins terror som underlag till en kort förvirrande text om ett pris i form av ett armbandsur som en ungdomsledare inte tyckte Ronnie skulle ha i början av 1960-talet? Gör det verkligen ungdomsledaren till en ”Stalin”?

Boken är full av dessa märkliga, helt oväsentliga, irrelevanta fakta och anekdoter. Varför verkar det viktigaste med Ronnie Hellströms karriär och livshistoria i bokform vara att ”name-droppa” gamla Bajenspelare och pressa in så många halvdåliga skrönor om dem som bara möjligt? Men jag gillar verkligen sidan med alla de gamla samlarbilderna – det var en kul idé och det är fint att läsa om hur han engagerat sig för hemlösa och andra i samhällets ”offside-fälla”. Ronnie har inte räddat en massa bollar utan troligtvis också ett par människoliv i Malmö.

Jag har tidigare läst Tore S. Börjesson med stor behållning – nu har han skrivit en bok som inte borde publicerats så här. För Ronnies skull, före Tores och förlagets. Kanske blev det så här för att boken ges ut i samarbete med Idrottsförlaget och Hammarby Fotboll. Kanske för att boken redan var betald innan den trycktes tack vare 14 sidor med reklam? Är Puma och Coop nöjda med sin investering? Och min ICA Malmborgs vid Erikslust? Tycker de om att förknippas med den slarvigaste och i förhållande till förutsättningarna (spännande och fascinerande idrottsman, duktig författare, stort ansett förlag) kanske sämsta bok jag någonsin läst?