Återuppta det rödblåa biståndet – om det akuta behovet av en mindre omdömeslös, oskadad mittback och hur MFF löser det

Klarar Rasmus Bengtsson en allsvensk säsong på hög nivå och vågar man lite på Franz Brorsson i CL-kvalet? Det är två frågor MFF måste finna svar på ganska omgående.

Förra säsongen vid den här tiden ställde man sig samma frågor och då var svaret ja på båda, ifall man ens låtsades om att problematiken existerade. Jag var kritisk till dessa ”ja” redan då och skrev om det i samband med Kari vs Lasse-affären och dess konsekvenser den 31 januari 2017 (sista halvan). Skrev att man inte kan lita på den genom hela karriären extremt skadebenägne Rasmus och hans rehab, inte kan lita på att Brorsson blir tillräckligt bra för spela i CL-kval.

Rasmus spelade på sprutor hela hösten 2016 och var inte var tillbaka på ungefär samma nivå förrän sent i oktober 2017. Nu är det februari 2018 och han ser fortfarande inte riktigt bra ut. Jag har en stark och olustig känsla av att han och kroppen inte är helt synkroniserade, att något är fel och borde vara bättre men kanske inte kan bli bättre? Men att man kan hålla uppe skenet genom sprutor och annat som får pojken på benen men förstör framtiden.  Låt oss hoppas jag har tokfel.

Ende ersättaren i dagsläget är Franz och han höll inte i CL i somras. Franz är fortfarande lika omdömeslös, lika dålig passningsspelare, lika långsam för sin ålder och sin kropp men bär fortfarande samma stora hjärta. Han är som pappa men det räcker inte tycker jag, Ingen klubb har gått vidare till CL-gruppspel tack var en mittback med bra attityd men med dåligt omdöme och bristande spelförståelse.

I mitt tycke har inte MFF råd att chansa en säsong till   – det är Rosenbergs sista resa och utan hans erfarenhet, rutin och kvalité kan man glömma CL. Jag tycker ofta att han förvaltar sin ledarroll dåligt men han har tagit MFF till CL två gånger och på det viset är han utan konkurrens den mest betydelsefulle spelaren i klubbens historia. Inte den bäste men den mest betydelsefulla, avgörande.

Hade jag varit MFF hade jag behållit Carvalho, eventuellt lånat ut honom till TFF med förbihållet att ifall man kan man behöva plocka tillbaka honom ifall man inte har två ordinarie mittbackar i CL. Då hade han blivit glad och utvecklats av speltiden samtidigt som man fått en funktionell livlina och bra mittback som kunde gå rätt in.

Nu blev det inte så, inte alls så. Istället har MFF nu två tuffa frågor att facea som påverkas av den filosofi eller kultur som existerar i MFF och Malmö sedan sekler och går ut på att att vi har det ”gott nock”, att vi inte behöver hjälp eller assistans utifrån, att ”Malme er verden”. Tyvärr sträcker sig den verden inte längre Bron, Trelleborg, Åkarp och Bjärred.

MFF borde köpa en rutinerad, bra mittback, gärna en svensk i utländskt köldfack eller en som spelat i allsvenskan. Gärna Sotte i ÖFK som är exakt den stentuffe boxförsvarare och en-mot-en-spelare MFF behöver i kvalet.

Det finns en annan svensk med exakt de kvalitéerna – som är Bosman i sommar, efter VM. Han är t o m skåning och har mellan fyra ögon inget emot MFF.

Jag förstår att många tycker det är en galen och orealistisk tanke men är det helt, helt omöjligt? Är det istället inte en fantastisk bra lösning med oerhört positiva synergieffekter?

Jag vet många som inte vill se ”Granen” i MFF för att det antyds att han har ett stort HIF-hjärta men den mannen har ett så stort hjärta att där fortfarande är mycket plats kvar att fylla. Ifall han skulle ta MFF till CL och se till att framtiden säkras för ytterligare fyra, fem säsonger – vore det inte något värt att lägga undan allt löjligt lokalhat och barnsligt vuxenförakt för?

Jag vet att HIF inte hade gillat det här eftersom de räknar med att han ska ta dem till allsvenskt kval men ifall HIF gör en dålig vårsäsong, eller så bra att de inte behöver Påarparen för att återvända till allsvenskan – vore då inte värt att lägga ett par miljoner på Granen för en halv säsong i himmelsblått? Mer behövs faktiskt inte för att konkurrera ut en gammal grek storhet utan ekonomiska resurser och andra eventuella intressenter. Ge Andreas Granqvist ett alternativ till att slippa harva i Superettan till hösten.

Eftersom han är Påarpare har han inga principiella problem med MFF, fan han är ju uppfödd i blå tröja och vita byxor. På min tid i de nordvästskånska ultimadivisionerna var inte förstalaget i Påarp HIF utan Bois. Med marginal. Sedan kom en lätt motvillig beundran MFF och resten var likgiltighet. Likadant i alla de där andra byarna i sydöst som Ekeby, Billesholm, Kågeröd, Skromberga e t c – de var ju ”Försåtsboisare” allesammans. Likadant med många spelare (och av dem flera av HIF:s historiskt tongivande och legendariska lirare) från själva Helsingborg – hjärtat var svartvit ända tills HIF började betala lönen. Det här är inget någon vill prata alltför offentligt om men historiskt sätt borde Granen och släkten definitivt inte ha några negativa känslor jämtemot MFF.

Sedan blir kanske någon av känslohaveristerna till HIF-supportrar lite sura på honom men det tycker jag det kan vara värt – skånsk fotboll och svensk klubblagsfotbolls framtid behöver MFF i CL.

Är det nu så att HIF och dess tränare är så svaga att de inte själva, för egen fot, kan ta sig ur träsket den här gången heller tycker jag att en ny biståndsdoktrin borde skapas – likt den som tog HIF upp i allsvenskan 1993 tack vare MFF i hela organisationen, speciellt på plan. Så man får gärna börja med att skicka Brorsson norrut i sommar i utbyte mot Granen– ett par sådana hämndstinna glidtacklingar bakifrån med lyft sula till som den mot Flora och presumtiva utvisningar därtill och Franz blir snabbt publikfavorit på Olympia medan MFF har en verklig chans att ta sig till CL igen.