IOK och de idrottsreligiösa männen

Svenska Dagbladets utomordentligt trevlige och tenniskunnige sportchef Sune Sylvén definierar IOK:s hattande och moraliska självmord på ett mycket uttrycksfullt sätt på fb:

”IOK är en märklig kommitté. Den har konstant gjort bort sig.Den inledande kvinnofientligheten, amatörhyckleriet, fjäsket för HItler och andra diktatorer. Och en massa andra dumheter. Och nu cirkusen kring ryssarnas fastslagna, men likväl eventuella, men inte fullt bevisade. delvis upphävda, men ännu på sätt och vis gällande, men dock oklara och kanske felaktiga, tydliga men suddiga diskningsdomar. Det är ett oslagbart CA(O)S. Men när dimmorna skingras, kommer alla likväl att njuta av själva spelen i Sydkorea. Ty detta är den olympiska paradoxen: Massor av fel som ständigt summeras till en stor succé. Och visst älskar vi alla OS! ”

Slutet av tesxten är suspekt. Här kommer Sune ut  som OS-kramare, ja till och med som del av den där stora gruppen av mestadels äldre män vars relation till idrott och OS är närmast religiös. De tar för självklart att alla ska älska tävlingarna och de käcka idrottspojkarna och -flickornas fina prestationer.  Det påminner om kristna som inte fattar varför vi, personligen, inte vill ta emot Guds och Jesus kärlek. Att vi inte öppnar våra hjärtan för dem.

Till skillnad från den kristna evangelisten så är inte sporten och idrottens lika farlig – just för oss men naturligtvis är den det i ett större, globalt perspektiv. Att politik och idrott faktiskt hör ihop, trots allt. Och likt de dogmatiskt troende så existerar enbart nuet. Att det kommer en vardag efter OS när lokalinvånarna ska betala för alla tomma arenor och anläggningar – för en OS-by där folk sällan vill flytta in existerar inte för de OS-religiösa.