Härligt HIF

Cupfinalen 1994 fick ett lika felaktigt slut även i reprisen. Grymt orättvist att tappa segern på en feldömd frispark efter 93 minuter och 15 sekunder, dessutom gjorde båda IFK-målen av hemvändare från Tyskland: Niklas Kindvall och Andreas Johansson.

Det viktiga var dock inte de två tappade cuppoängen utan att  HIF visade att de är ett topplag i år.  Till råga på allt hade HIF både den näst bästa och den tredje bästa målchansen i matchen ifall vi inte räknar Andreas Johanssons turträff med vristen. Så 3-0 till HIF hade varit mer rättvist.

Pär Hansson ställdes egentligen inte på några större prov. Blockerade en boll nära Jordan, släppte nån onödig retur men kan ifall det behövs. Liverstam har växt i HBK, Calle Johansson sådär med bollen vid fötterna. Tycker att mittfältet var bra med Mjällby-Moro som största överraskningen. Han orkade i 75 minuter men visade bra attityd, sprang otroligt mycket och har den där fina balansen som gör att han, och t ex Bachirou, nästan alltid kommer ut med bollen ur trånga situationer. Bra spelförståelse men han hade svårt med passningsspelet på det ovana under laget i början och slog alla bollar alltför löst. Nästan glad att han inte satte 2-0 för ifall han även är en målskytt så måste man fråga sig vad som är fel – en så bra om än oslipad diamant och målskytt hade varit för bra för allsvenska klubbar att missa. Då hade man vetat att det fanns stora brister, nånstans. Nu känns han mer som om allsvenska klubbar kommer rycka efter honom till sommaren.

Underbart att få se Micke Dahlberg igen. Han och Bjarnason tung att möta. Islänningen var ganska naiv och sprang offside fyra gånger första kvarten men sedan bara tre gånger till på hela matchen. Hans fysik kommer ge många mål, inte alltid egna men han kan bli fantastisk: Kolossen från Keflavik!

Med tanke på att man har Johan Pehrsson och Abubakari hemma så känns det väldigt, väldigt positivt. Fjolårssäsongens mediokra spelare har ersatts med nästan enbart kvalité, HIF är minst 15-17 poäng bättre i år.

Att HIF har större klack i Norrköping, 40 mil norrut än vad hemmalaget hade är imponerande.

Förutom de tappade cuppoängen är det bara två saker som var negativa. HIF var grymt bra mot en klubb med ambition att ta allsvensk medalj. Man har en bra defensiv attiyd och klarade att försvara ganska lågt – det innebär tyvärr inte att man är bra på att föra matcher mot sämre lag som försvarar lågt.

Adam Eriksson – snälla! Den enskild svagaste punkten i HIF nu när Randrup var ganska OK. Hade alltför långt avstånd till sin ytter men var väl rädd att bli uppsnurrad. Borde kunna blocka bättre men han kommer klara sig ganska bra i Superettan även defensivt. Han liksom Eriksson har sina stora förtjänster i passningspelet aoc hatt de vågar gå framåt. Men Adam Eriksson är och har alltid varit en usel försvarare och det var ju hans oförmåga och feghet som orsakade kvitteringen. Att han inte går in i närkamper, ständigt avvaktar. Är fruktansvärt långsam i sidled – är det verkligen bara jag som ser det här?

Nu får man passa på att krossa även Örebro nästan helg. Vore kul med en cupkvart mot MFF!