Ett nytt mellanår för IFK?

Såg IFK i går. Det var ingen rolig syn ur ett perkingperspektiv. Efter alla straffsparksvinster tidigare på säsongen var det kanske vad de gick för igår. Skämt å sido,  det finns flera stora plus och flera troliga minus från förra säsongen.

Enskild sämsta insatsen var väl Mitov Nilsson som kastade sig efter ett avslut längs marken från Bojanic från 20 meter som korsade kortlinjen ungefär vid målgårdslinjen. Det vill säga 5,5 meter utanför stolpen.  Men det var väl för att hålla värmen. Han upprepade i alla fall inte de totalt desorienterade handlingarna.

Näst sämst var David Moberg Karlssons nickteknik som påminde om tidigt 1900-tal: att nicka med torson och fixerad nacke. Blir inte så mycket fart på bollen då. Lite lustigt. Förmodligen tycker han det är obehagligt att nicka och blundar. Med tanke på var han placerade nickarna så misstänker jag att även  Kalle Holmberg blundar långt, långt innan huvudet träffar bollen. Hans bästa prestation var väl den snabba ruschen till bänken när han byttes ut. I övrigt syntes han inte – jo hans skarvning i ribban men varför inte ta ned bollen när man är så solo?

IFK försökte hela tiden komma runt på kanterna, nästan aldrig i mitten fast det då lyckades – Jordan.  Det var ingen på första ytan för de låga inläggen och man har ingen bra huvudspelare för de höga, de väldigt många höga, överlånga. Blir inte sista gången IFK möter ett lågt stående försvar och man kan inte bygga en hel säsongs anfallsspel på snabba omställningar och fasta situationer. Inte IFK, inte med den truppen.

I fall Andreas Johansson har sådana problem med ett superettanlag – vad kommer han då inte ha i allsvenskan? Han kommer fel, han är långsam, han försöker chansbryta som siste man, han gnäller osedvanligt mycket på domaren och motståndare vilket är ett tydligt tecken på att han är otillfredsställd med den egna insatsen.  Han är dock fortfarande väldigt bra på fasta situationer, över allt på plan – trots att han kom fel vid HIF:s målet.

Samtidigt fick backlinjen uselt stöd när HIF vann boll på mittplan. Det var tre mot tre och tre mot fyra otaliga gånger. Skickligare forwards och det hade kunnat bli tre, fyra baklängesmål.

Nu ställde IFK upp med ett mycket offensivt lag utan riktiga forwards (jag tycker som bekant inte Kalle är det och Jordan spelade snarare bakom Kalle).  Varför jag trots allt gillar Kalle Holmberg är inte för att han tofflar in mål ibland på vart tionde målchans utan för hans no nonsense-attityd. Han får gärna springa utan boll och vara obekväm för motståndarnas backlinje och deras uppspel men jag vill ha honom lite längre tillbaka på plan. Som den förste försvararen. Jordan är snabbare, en bättre fotbollsspelare och en bättre målgörare. Han skall vara förste man in i boxen, Kalle ska var förste man ut ur boxen.

Thern? Kommer bli bra, är den unge Daniel Sjölund IFK så väl behövt. Jag är mer orolig för att Moberg Karlsson inte kommer låta Thern ha så mycket boll som han behöver. Thern-Jordan blir spännande när de lär känna varandra och förstår varandra tankar och löpvägar.

Ska bli spännande att se vad Jens gör åt bristerna de kommande sex veckorna.