Niva och De Geas ”tabbe”

Ibland är Erik Niva ofrivilligt komiskt. Hans analys av Chelseas ledningsmål är så totalt felaktigt. Om jag ska vara sanningsenlig så verkar faktiskt inte Erik Niva veta speciellt mycket  om vad som är bra och dåligt med målvaktsarbete på den här nivån,  i sådana här situationer. Han har fundamentala brister och ändå kan ha sitta och häva ur sig ”sanningarna2  och få dem vägd på guldvåg av Viasatkamraterna. Erik Nivas kungsord om målvakter blir lite väl ofta till en naken monarks ofattbara mummel.

Kortfattat: Det är ett två mot en situation.. Williams kan antingen avsluta själv eller passa. De Geas bedömning är att Williams kommer ta ett steg till, finta eget avslut och passa. Två mot  målvakten är ett i princip omöjligt läge så det är bara att chansa, försöka läsa den bollförande spelare och hoppas. Nu kommer istället ett väldigt hårt skott tiondelen innan De Gea tänkt ge sig iväg ut – han är inte beredd på det stenhårda avslutet och får inte i hop arm och ben. Bollen går dessutom i den höjd som är värst när bollen kommer nära. Den kan liknas vid dåliga straffar som går under målvaktens armhåla – nu går bollen i höfthöjd och så nära och hårt att han inte får ut eller ned händerna/underarmarna  och inte hinner få upp benet. Delvis också beroende på att han alltså överraskas av avslutet.

Men att som Erik Niva kritisera De Gea och kalla det tabbe innebär att det är Erik Niva som begår tabben. Fast just vad det gäller målvakter och komplicerade situationer är ofta ”tabbe” mer legio än undantag för Erik Niva. Tyvärr. I övrigt har jag den djupaste respekt för Nivas kunnande, skrivande och anekdotberättande.