Vad som vad: hur många matcher gör Safari i MFF 2019?

Ibland är det ledsamt att lyssna på gamla åldrande fotbollsspelare, speciellt ifall man haft dem som favoriter. Behrang Safari, vilken underbart härlig självbild, vilken fantastisk karriär i utlandet men så tråkigt det känns att man skämtar bort och infantiliserar en intervju med honom som hade kunnat vara både ärlig och intressant. Det bara ökar min misstänksamhet och den nedstämdhet jag känner inför Safaris förmodat ovärdiga allsvenska avsked.

Det är säkert mer smärtsamt för Safarisjälv  men sånt pratar han och man naturligtvis aldrig om i supporterpoden Blått snack. Inte en enda utmanade fråga, aldrig i närheten av ett ämne som hade kunnat bli spännande. Kanske ingår det i förutsättningarna för den här MFF-poden: spelarna kan vara frispråkiga om allt utom fotboll. Men jag gillade att höra om Torsten Finks psykologiska ledarstil.

Safari berättar på en halvtimme inte speciellt mycket annat av intresse – i fall man inte vill dissa honom för att han följer Torpet och Farmen. Och ifall han nu skryter om att han är så bra på att laga mat – vilken mat, hur, vad lagar han helst? Jag vad gillar han med matlagning? Fast de följdfrågorna ska man kanske inte förvänta sig av någon som tycker det är mer angeläget att skryta om att han aldrig förstått varför man lagar mat när man kan äta på restaurang.

Safari formulerar sig lätt, otvunget och allting är bara bra, han avslöjar inget om någon och blir bara personlig när det gäller icke fotbollsrelaterade saker. 33-åringen har tre år kvar på kontraktet, vill starta minst 15-20 tävlingsmatcher per säsong och öppnar även för en förlängning. Det är bra med självförtroende men i det här fallet blir det helt tokigt, nästan patetiskt. Jag har inte statistik på det men är det någon startspelare i allsvenskan som fått gå av tidigt fler gånger på grund av skada än Safari? Hans vad har varit ett ständigt orosmoln och tvingat MFF till byten de hellre hade gjort i en annan lagdel. Och vad-problemen kommer knappast bli bättre av all springande på plastgräs. Det är inte för att MFF räknar med Safari och 15-20 matcher de kommande tre åren som de värvat en 22-årig vänsterback för 10 miljoner. Men det nämns inte ens i programmet vilket man kanske annars kan tycka vore journalistiskt relevant.

Ju mer jag lyssnar på Safari desto mer ledsen blir jag. För det är inte bara vaden som spökar. Han har blivit märkbart långsammare sedan han kom tillbaka till MFF för 18 månader sedan. I årets tränings- och cupmatcher har han helt enkelt inte hängt med i löpningarna och att ha Mattias Svanberg framför sig gör inte saken bättre. Det har varit en ren öde motorväg längs MFF:s defensiva vänsterkant. Inte heller Traustason, som väl är den egentlige startspelaren på den positionen, är berömd för sina defensiva egenskaper. Han vill helst ligga högt upp på plan och delta i snabba omställningar där han främsta förmåga, att driva bollen i hög fart, kommer bäst till sin rätt.

Samtidigt är tekniken med boll och speluppfattningen fortfarande Safaris bästa egenskaper. Och han är duktig på att försvara en mot en på små ytor men så fort det blir större ytor är hans långsamhet en påtaglig belastning för MFF. Personligen tror jag ”den hastigt ökade långsamheten” har med vaden att göra. Han kan inte sträcka ut och belasta vaden så mycket han borde vid kontrafaktiska ”maxlöp”. Explosivitetsträning handlar mycket om hopp, plyometrisk träning och underbenets baksida. Att ständigt vara skadad där gör en följaktligen långsam.

Jag tror Safari startar de flesta matcher under våren men sedan kommer han långsamt fasas ut. Jag undrar faktiskt ifall han kommer spela i MFF över huvudtaget säsongen 2019? Jag vill inte minnas honom som rundningsmärket på vänsterkanten, se honom kämpa i löpningar hem då avståndet till hans spelare bara växer och växer. Det är möjligt att han har en framtid som ledare i MFF men gör inte hans karriäravslutning mer pinsam än vad den lär bli år 2018. Jag vill ha ett värdigt slut för Safari, slippa se honom ”göra en Concha”.

Det sämsta betyget jag kan ge Blått snack är att det fanns inte ett enda ögonblick i intervjun som inte MFF själva hade kunnat producera och stå för. Allt var så fruktansvärt tillrättalagt och anpassat. Ifall det hade varit en pod med journalistiska ambitioner och inte i första hand en tillrättalagd supporterpod hade man kunnat fråga följande:

Hur kändes det när du fick reda på att MFF värvat en 22-årig vänsterback för 10 millar?

Hur ser han ut? Ifall du jämför er båda; Vad är plus och minus? Hur ser du på framtiden?

Vad gör ni konkret för att minska de ständiga skadorna, bristningarna i vaden? Och ifall det nu är små muskelbristningar, har du andra inlägg, tränar annorlunda, äter du annan kost för att minska bristning- och blödningsrisken?

Snabbhet och explosivitet är en bristvara på den här sidan av 30-strecket. Berätta hur du tränar det, ifall du tränar det.

När du nu berättar att du tränar helt annorlunda än du gjorde när du var ung – berätta hur, ge exempel,?

Tre säsonger till är en lång tid – hur ser du på det?

Berätta om svensk fotbollshistorias mest berömda inkast – det som så orättvist förstörde din landslagskarriär.

Du som spelat så mycket i CL – berätta hur skillnaderna mellan Basel och MFF är – hur man arbetar, tränar e t c?

Följer du iransk fotboll? Har du kontakt med Saman Ghoddos? Vad har fotbollen betytt för dig som iransk invandrare i på Linero eller Fäladen i Lund?

Ditt stora intresse för mat – hur påverkar det matchvikten? Vad väger du idag jämfört med för 4-5 år sedan? Hur mycket fett har du och var sitter det (mitt tips, byggd på visuell besiktning, är att det sitter i buken). Och ifall man nu har så stort ansvar jämtemot de yngre spelarna som du säger – inkluderar det även kost?

Några av frågarna jag hade velat ha svar på men naturligtvis aldrig kommer få svar på av de som i första hand bedriver malmöitisk supporterjournalistik. Det är lite synd att ingen i Malmö verkar tro på journalistik och oberoende journalistik bevakning av MFF.