Fotbollsfilm och cykelmässa i CPH

Det är intensiva veckor. Efter att ha varit förkyld/”influensig” hela februari är jag nu på fötter och här antingen på gymmet eller bakom manusdatorn (och i köket –skriver kokbok). I dag dock utflykt till Fotbollsfilmsfestivalen i Köpenhamn och Skandinaviens största cykelmässa i samma stad. För övrigt i Lokstallarna, centralt, bakom Kødbyn ( Köttstaden).

Bjarne Riis och andra danska cykelkändisar är där och det var väl det som var konstigt den svenska mässan – där är inga manliga kändiscyklister av den enkla anledningen att de svenskar som varit framgångsrika var det på de superdopades tid, 1980-talet. Och för att nu inte kommentatorsfältet ska fyllas av ”lycratroll” – det finns inga bevis för att just svenskarna var dopade även om alla andra i tävlingarna var det.

Och ja, Bjarne Riis var också dopad och han var ledare för ett stall där doping var en del av vardagen.  Men cykling är kultur i Danmark och en marginaliserad sport i Sverige.

Sent på eftermiddagen och kvällen ska jag introducera ”Vi är bäst ändå” på Shoot, filmfestivalen på Huset i centrala Köpenhamn.

Ett omfattande program och liksom cyklingen pågår det även på söndag.

Vi är bäst ändå (går att streama för 29.-) handlar om sista säsongen på Söderstadion för två bajensupporters: Kajsa och Magnus Hagström. Den senare journalist och författare medan Kajsa övriga bajenfria tid inte är med i filmen ö h t.  Spelar mindre roll, en bitvis lysande film om ångest och glädje på ståplatsläktare. Roligt är väl när Magnus argumenterar ”för den bästa lösningen” – en utbyggnad av Söderstadion….   Och han är på inga sätt unik. Finns massor av oss som på förhand ville behålla gamla Malmö Stadion, kanske inte Gamla Olympia för det var inte tillräckligt gammalt men Ryavallen, Råsunda, Stockholms Stadion och….

Det är ju först när den gamla stadion rivs som såren öppnas – att Stadion vid Vallhallavägen står kvar gör att man kan åka dit som man besöker föräldrar eller gamla släktingar på ett äldreboende. Och Malmö stadion ska rivas – först då kommer det kännas. Sedan har en massa arenor i princip bara byggt om, inte rivit och byggt helt nytt men för Hammarbyare var den  här processen naturligtvis väldigt smärtsam och obehaglig – de var 7000 på ett mittenlag i Superettan när de flyttade till Tele 2.