Fotbollsfilm? Del 1

Shoot, fotbollsfilmsfestivlen i Köpenhamn, är ett underbart litet småskaligt arrangemang. Filmerna är många och väldigt olika. Husets biograf är liten och intim, extremt central dessutom. Baren direkt utanför salongen har god öl, vi sitter i stora, mjuka, illröda soffgrupper, diskuterar filmupplevelser och efter en lång, lång dag omsluter mig dessa tudelade sängar likt ett par gigantiska läppar. Biofåtöljerna är nästan lika förrädiskt bekväma och benutrymme i basketcenterklass. Så jag har det bra och njuter här i Huset men var håller stadens övriga fotbollsupportrar hus?

Visst, det är nästan ”blötsnöstorm” en lördagskväll och ändå är salongen nästan full, varav många är kvinnor, men ändå – varför drar inte fotbollsfilmer hundratals supportrar i en stad där de två stora lagen snittar 15 000 var hemmamatch?

De enda föreställningar som såldes ut var de båda med filmen om Kenny Dalglish. I sig imponerande och ändå inte – det finns säkert tusentals Liverpoolssupportrar i Öresundsregionen.

Vi kan resonera fram och tillbaka om obildade fotbollsnördar och supportrar som egentligen inte gillar fotboll utan i första hand gemenskapen och identitetsbekräftelsen. Eller de som mest gillar att skrika och hoppas vara hotfulla. Fast även om de här grupperna existerar är våra fördomar om förmodligen lika starka som deras om fotboll på film.

Ett annat problem är att fotboll lever  i nuet,i rullandet och överraskningarna som vi tror oss kunna förändra med sång och tro. Fotboll är levande teater och teater på film, i en slags repris, är sällan en stor filmupplevelse. Få saker ger dessutom ett så meningslöst intryck som fotbollsspelare i försöken att vara skådespelare, att spela regisserad fotboll.

Samtidigt ska biografgudarna veta att det görs  många ganska dåliga halvdokumentära filmer om en viss klubb i en viss omständighet. Det finns fantastiska undantag men ofta är det helt enkelt dålig, ointressant film för alla som inte håller på just den klubben.

Vi kan jämföra med fotbollslitteratur – för 40 år sedan gavs det i princip inte ut några böcker om fotboll. Nick Hornbys supporterroman ”Fever Pitch” 1991 förändrade allt. I dag har du 10-15 titlar bara i Sverige och kanske kommer det ta lika lång tid för fotbollsfilmer att etablera sig – och då är det inte omöjligt att distributionskedjan sedan helt annorlunda ut. Samtidigt som fotbollssupportrar borde lockas av att ta till biografen och sitta tillsammans. Kanske är det enda problemet bristen på ståplatsbiografer… J