Svenska fotbollsspelare som slags skalbolag och terminsaffärer?
18:15 smäller det – årets match spelas redan på försäsongen. En match som gäller så mycket mer än en plats i cupfinalen. För MFF gäller det mycket prestige – ska man vara uttalat bäst i Sverige och inte vunnit cupen på 30 år så vill man väldigt, väldigt gärna vinna. Dessutom är Östersund ofina nog att utmana MFF om den där mentala titeln ”bäst i Sverige”.
För ÖFK handlar det om sista chansen att ta sig ut i Europa. Och eftersom Europa och allsvenskt guld är den uttalade målsättningen så spelar man med kniven på strupen.
Är det då en tillfällighet att min vän Ronnie Sandahl (mångårig krönikör på Aftonbladet, hotad av stämning av Red Bull Salzburg p g a att han dissade dem, manusförfattare till filmen om ”Borg vs McEnroe” och även regissör till ”Svenskjävel”), publicerar en lång teoriskapande text dagen före mötet? Nej självklart inte. Textens utgångspunkt, vars första del återfinns här nere och resten kan ni läsa på min eller Ronnies fb-vägg, är att Bonke Innocent förmodligen startar på MFF:s mittfält och om Bonke kan man säga mycket. Vilket Ronnie också gör. Som att han verkar vara en osedvanligt dålig spelare, dessutom värvat för ofattbara 8,5 miljoner och med en officiell mångmiljonlån. Hur är det möjligt? Han kom in i matchen mot Örebro och var inte usel men gjorde å andra sidan inget som var anmärkningsvärt. Jo en snurrfint som fick alla de tusentals supportrarna att jubla. Men Bonke är ett mysterium och det är detta Ronnie försöker finna en förklaring till. Vad han finner är en rad orsakssammanhang som bildar en teori. Det är en väldigt intressant teori och samma sak återfinns förmodligen även i många andra klubbar som ständigt gör fullkomligt oförklarliga värvningar och lyckas sälja spelare långt ut över deras egentliga värde. Som till exempel AIK. Här är början på Ronnies text:
”1. Utgångspunkt: med Oscar Lewicki skadad ser MFF ut att behöva spela Bonke Innocent på innermitten mot Östersund. Hela MFF bävar. Publiken, som numera tagit för vana att applådera varje gång Bonke får fram en passning, bävar. Ryktet säger att han värvades utan att tränaren MP sett honom spela, utan att chefsscouten sett honom live – och han värvades för enorma pengar. Hur gick det till? Låt oss därför backtracka lite. Eller säg så här, låt oss börja med att kika lite på agentpusslet:
2. MFF:s trupp har under Daniel Anderssons (DA) ledning dominerats av spelare som är knutna till två agenter: Martin Dahlin (som MFF verkar ha en ganska okomplicerad relation till) och Hasan Cetinkaya (som klubben har en något mer komplicerad relation till).
3. Diverse tjafs med Cetinkaya i samband med Robin Olsen, Adu och lite andra spelare leder till att man plötsligt har en knixig relation till den agent som har hand om potentiella superhemvändare som tex Emil Forsberg. DA måste därför förbättra relationen till Cetinkaya.
4. Vi vet ju att agenter med stora ambitioner numera försöker gå in och ”äga” trupper – placera så många stjärnspelare i en och samma klubb som möjligt (tänk Mino Raiola som fixade Zlatan, Michitaryan, Pogba, mfl till United eller Jorge Mendes som gör vad han vill med Wolverhampton). Det finns viss rimlighet i att tro att Hasan bär liknande ambitioner. Konstigt vore annat.
5. Med Hasan C:s växande ambitioner har han lämpat över en del mindre viktiga allsvenska spelare i ett bolag som på ytan inte tycks kopplat till honom. Istället är det en annan agent som eventuellt är en riktig agent, eventuellt är mer bilmålvaktstyp. Denne heter Jonathan Chalkias, en 27-årig göteborgare och har en massa bra, halvbra och en del halvdassiga klienter (som händelsevis alla verkar ha varit Hasans klienter).
6. Chalkias bolag heter Global Sports Management Scandinavia AB. Bolagets adress är Persgatan 11 C. Där råkar just Chalkias bo på 23 kvm i ett bajsbrunt hyreshus, precis som alla storhandlar-agenter brukar göra.
7. En av Chalkias många klienter heter Egzon Binaku, en inte helt ordinare vänsterback i Häcken som MFF plötsligt köper för 8 millar, vilket får ses som ett rätt rejält överpris.
8. En annan av klienterna heter Sören Rieks som oväntat tar steget till MFF trots att han egentligen skulle utomlands.
9. Trots de till synes lukrativa övergångarna stannar Chalkias i sin etta, staying true to himself osv. Eller så går pengarna nån annanstans? Hasan C?
10. Hej sidospår! Hasan C har en del märkliga MFF-kopplingar. Däribland Erdal Rakip som i en av årtiondets konstigaste affärer hamnar i Benfica men går direkt på lån till Crystal Palace (jävligt oklart om det hänger ihop med nåt, men ville nämna det ändå pga underhållningsvärdet i den transfersagan).
11. De senaste två åren har Hasan C mjuknat en del mot MFF och fixat hem två väldigt prestigefyllda hemvändare till MFF: Rasmus Bengtsson och Johan Dahlin.
12. Kanske är det inte alltför orimligt att tänka sig att värvningen av Binaku (och den orimligt höga övergångssumman som kanske inte bara hamnar hos Häcken?) delvis är en gentjänst till Hasan C? Ett tack för Dahlin och Bengtsson?”
About this entry
You’re currently reading “Svenska fotbollsspelare som slags skalbolag och terminsaffärer?,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- mars 17, 2018 / 08:29
- Kategori:
- Agenter, AIK, Dåliga Vibbar, Göteborg, Häcken, Idrott och moral, Idrott och rättsröta, Idrottens profitörer, MFF, Uncategorized
- Etiketter:
- agenter, Bonko Innocent, Daniel Andersson, MFF, Red Bull Salzburg, Ronnie Sandahl
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]